Jag tror det är på tiden att vara lite realistiska. Jag tar en dag i taget med detta moln hängande över mig. Vad trodde jag? Att ha en karl omkring sig skulle vara en dans på rosor hela tiden. Speciellt inte min. Skrämmer Imsa också. Usch. I alla fall. Idag har jag varit hemskt flitig. Jag tror det var för att jag hade dåligt samvete för att inte ha fått tag på min VFU-placering och därmed fick en extra ledig dag. Jag har rensat och städat varenda hörn av vårat lilla krypin. Utom förrådet. Det är ett alldeles för stort projekt. Jag har skrubbat, konkat, pantat, slängt och rensat. Imorgon ska jag ut och möta verkligheten och alla barn i alla fall. Det ska bli skönt att vara borta hela dagen. Det är som att ha ett menstruellt hormonmonster hemma idag. Som tar ut alla sina känslomässiga stormar på mig, och på Imsa. Jag hoppas solen spricker upp i alla fall.