Jag har egentligen ingenting att säga. Alls. Men det var snart en hel månad sedan jag skrev. Ungefär. Tid är ett ganska löst begrepp i min värld. Så tänkte jag att om jag skriver här en gång i månaden blir det bara tolv stycken inlägg på ett helt år. Det är ju hemskt. Har jag så lite tid? Har jag mycket tid som jag inte fyller med något som inte är värt att skriva. Vad ska jag tro? Tiden går så fort. Jag vill inte tappa bort den. Jag vill veta att jag har funnits och att jag levde. Det kanske har lite med mitt minne att göra. Att jag är så besatt av tanken på att dokumentera mitt liv. Jag vet inte. Besatt är jag väl inte. Men tanken slår mig titt som tätt. Om jag skulle skriva ett inlägg en gång i veckan i ett helt år skulle det bli femtiotvå stycken. Det är inte alls speciellt mycket. Men mer verkar jag ju sannerligen inte vara kapabel att lyckas med. Jag satt och pratade om tid med min chef häromdagen. Vi brukar inte prata. Men då gjorde vi det. Hon berättade för mig att det kommer gå galet fort. För varje år som går så går tiden fortare och fortare. Tills att man får panik och hamnar i någon typ av kris. Det kändes inte speciellt betryggande heller. Nu har det ungefär gått ett halvt år av tvåtusennio. Det är inte klokt. Det året började hemskt. Jag trodde inte att jag skulle överleva det. Men det har blivit till ett av det finaste åren i mitt liv. Den här sommaren tror jag på. Trots regnet idag. Jag är ingen negativ människa. I alla fall. Idag tillexempel. Har jag gjort massa fina saker. Gått i stan. Kalasat. Druckit te med gölle!!

Natt.