Kallt.
Ord på SL.
En hageldriva låg i vildrossnåret,
ett avstjälpt lass av åskans vita grus.
Och flickan som kom pärlorna på spåret
såg dem förvittra där i vindens sus.
Harry Martinson ur Cikada, 1953
Hjärter dam.
En glänta syns i hennes snår.
Här lever lyckan.
Lever livet.
Så, rusa på.
Rätt in i virvelstorm,
för vinden är för tam.
Galna vinterord blir vänner,
när hon försvinner i hans kram.
Inatt var det någon som lyssnade till hennes
snåriga ord och fördjupade tankar om livet.
Inatt fick de se att en Kärlek var oanvänd,
och ett ordförråd stod övergivet.
Luften är klingande isblank
omkring deras kroppar där de går.
Ser du nåt som liknar en tår.
Så är det isen som droppar.
För nu är det vår för deras mörka sår.
Någon har fingrat inatt vid de daggvåta marker
som minner om livet och förtrollar en vinter.
Någon har visat sig gå ungefär samma snirkliga,
dunkla väg i Hjärter Dams Labyrinter.
Dom har vadat genom slam,
genom sot och grus och damm.
Så må de lyckas ända fram.
Det är vår för Hjärter Dam.
Lars Winnerbäck.
Här lever lyckan.
Lever livet.
Så, rusa på.
Rätt in i virvelstorm,
för vinden är för tam.
Galna vinterord blir vänner,
när hon försvinner i hans kram.
Inatt var det någon som lyssnade till hennes
snåriga ord och fördjupade tankar om livet.
Inatt fick de se att en Kärlek var oanvänd,
och ett ordförråd stod övergivet.
Luften är klingande isblank
omkring deras kroppar där de går.
Ser du nåt som liknar en tår.
Så är det isen som droppar.
För nu är det vår för deras mörka sår.
Någon har fingrat inatt vid de daggvåta marker
som minner om livet och förtrollar en vinter.
Någon har visat sig gå ungefär samma snirkliga,
dunkla väg i Hjärter Dams Labyrinter.
Dom har vadat genom slam,
genom sot och grus och damm.
Så må de lyckas ända fram.
Det är vår för Hjärter Dam.
Lars Winnerbäck.
Du har tappat ditt ord.
Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp och gråter så övergivet.
Vad var det för ord - var det långt eller kort. Var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort, du barfotabarn i livet.
Nils Ferlin, 1898–1961, Sverige. Ur Barfotabarn, 1933.
Plus-Minus Noll.
Det gör ingen,
skillnad.
Det ger ro,
i paniken.
Vi ror, i land.
För att överleva.
Utan band.
skillnad.
Det ger ro,
i paniken.
Vi ror, i land.
För att överleva.
Utan band.
Varför i hela friden ska vi alltid leka så fasligt kloka?
Färd.
Ta tag i mig.
Med dina naglar.
Tvinga mina ögon.
Att drunkna i dina.
Det gör så ont.
När din kropp,
tynger mot min.
Och du viskar,
att du vill stiga av.
Med dina naglar.
Tvinga mina ögon.
Att drunkna i dina.
Det gör så ont.
När din kropp,
tynger mot min.
Och du viskar,
att du vill stiga av.