Vi var ensammast i världen.
Den världen rymde inga fler.

Helgen, och ännu en vecka har gått. Snart är Januari slut, över. En hel månad av det nya året. Jag ska försöka minnas detta år, för det förra har jag ingen aning om vad jag gjorde med. Jag vill helst av allt åka på semester. Eller flytta in i en ny lägenhet. Hoppas på något av det. Jag är så anti att festa nu för tiden. Det känns så tråkigt och meningslöst. Alla fulla människor känns omogna och nördiga. Dum känsla. Jag är less, och jag försöker tänka om jag har gjort nå fel. Men jag kan inte komma på något fel. Imorgon är det skola och då ska jag träffa lite människor och fika godsaker. Spendera pengar på busskort och skolböcker. Spenderandet tar aldrig slut. Letandet efter den perfekta väskan tar aldrig slut. Nu ska jag hoppa in i duschen, sen ska jag dricka te och äta chips och dipp. Till Eagle Vs Shark. Äntligen fick jag träffa gullegrynet. Det var så längesen.

Puss och kram.

Olycklig kärlek. Jag tror jag ska skriva lite memoarer. Ur mitt tidigare ynglingaliv, som kärlekskrank, patetisk tonåring. Jag vet inte. Jag känner mig jättedum som försöker råda om saker jag absolut inte skulle gjort själv. I dagens läge skulle situationen nog se annorlunda ut. Jag skulle väl ha lärt mig av mina misstag tänker kanske många? Jag känner inte så många. Men några. Förhoppningsvis. Men då ska jag kontra med; ni har inte vart kära på riktigt. Haha. Nej, men vissa har stolthet att tänka på, andra inte. Vissa har stolthet kvar men gör dumma val ändå. Att inse fakta är svårt. Eller sanningen som alltid finns. Man vill se paradiset som man skapar i sina drömmar. Och se brillorna sätter man på sig när han står där. I dörren. Och man tänker:

Kom ge mig orden vi lever av.

Igår blev jag tagen av polisen. Eh, okej. För första gången i min historia med körkort i min ägo. Jag har inte körkort längre. Det var bara en tidsfråga, innan de skulle stoppa mig, min trafikfara. Jag skojade. Till det, lite granna. Jag skulle försöka köra inne istan, som den snälla flickvän jag är. Och hämta min karl som var ute på äventyr. Jag kör fel. Och Stockholms vägar är inte byggda för att köra fel, speciellt inte svänga av på fel avfart. Smart. Jag hittade inte tillbaka till någonstans där jag kände igen mig. Vilse. I pannkakan, kände jag mig. Och frågade närmaste mest nyktre personen jag kunde hitta. Jag fick den sämsta beskrivningen man kan tänka sig, och körde någonstans man inte kom ut ifrån, enkelriktat överallt. Så jag körde ut mot trafiken några meter för att komma ut på vägen. Det var inte en endaste jäkla bil så långt ögat kunde nå. Förutom polisen. Som tog mig. Och nu sitter jag här i min fyllecell och tänker över mina hyss. Aldrig mer ska jag vara snäll och hämta någon i stan. Jag hatar att köra i stan. Piss.

Ps. Poliserna tog mig inte. De undrade vad jag sysslade med, och jag talade om att jag var vilse och fick den knasigaste vägbeskrivningen. Då förklarade de vägen och önskade mig en fortsatt trevlig kväll. Ds.

Det kanske går ändå. Hoppas det. Upp till bevis idag. Jag ska bara, först. Bara göra några saker. Vi firade av nyåret utan något slagsmål eller andra förödande konsekvenser. God middag med glada vänner och skratt och fest. Jag drack mig lycklig av riktig champange jag fått av mormor. Inga nyårslöften blev det och ingen sumé av året som varit. Jag tycker det är överskattat. Jag skulle vilja lova mig själv att bli bättre på att umgås med alla mina vänner. Så de inte försvinner. Vi klarade av pusslet i alla fall. Nu ska jag dammsuga alla pluttar. så att Imsis inte åker ut eller blir dragen i morrhåren. Sen ska jag nog köpa en trisslott och bli rik. Det är på tiden.

Fred och Kärlek.