Morfin.

Faaaan, va dålig jag är. Skärpning från och med nu. Det är nu det är som viktigast. Det är nu man kan leva. Vill leva. Måste leva. För sommaren är det bästa i hela världen. Även fast allt har bleknat lite när man kommer från utomlands med vin och inga måsten varje dag. I alla fall. En anledning varför jag är dålig på att skriva är för att jag har jobbat varje dag. NIO dagar i rad. Skjut mig i huvudet. Imorgon är min första lediga dag. YEEEEY!!!! Så idag fick allting gå fel. Det gör ingenting. Jag fick ha ont, jag fick bli ledsen, jag fick gråta en gång, jag fick jobba över och det fick bli kaos. Innan jobbat solade och babade vi. Det var fint. Det är så himla fint att Hannah är i väsby varje dag. Som förut. Nu ska jag titta på två nya avsnitt och sova själv i min egen säng som jag inte sovit i sen i torsdags förra veckan. Det snurrar i mitt huvud och jag vill inte tänka nå mer.

TURDFACKINGREALITY!!!!!!!!

Ja ba göre. Jag är inte i närheten lika bitter som dagen efter jag kom hem. Hem till vad? Ingenting. Kan man få de? Komma-hem-från-semster-deprission? I så fall lider jag av den. Så jag har ungefär ingenting att säga eller göra. Förutom att jobba nio dagar i rad, över hela midsommar som jag alltid brukar dansa på uppe på landet. Sorgligt. Men jag ska vara på annan fest hos fina Hannah. Men innan man börjar jobba kan man ligga och sola, äta glass och lotsas som att man är ledig och inte är i tard-väsby eller någonstans. Vad trött jag blir. Sommaren är så fin, det går inte att glömma. Jordgubbarna är så goda, du är så mysig så man dör lite.

Puss.

So happy I could die.

Bild från Hultsfred 09.

Kommentarer är överflödiga.


Min dator är döende. Jag kan inte göra annat än bara titta på. Men jag är inte ledsen. Snart sitter vi på ett plan, åker inte så fasligt långt bort men tillräckligt för att slippa allt här. I en vecka. Till varmare luft, förhoppningsvis sol, bad, grekisk sallad, tsatsiki, vin och FÄST. Jag längtar ihjäl mig. De ska bli så JÄVLA FAB! Jag ska ta massa kort. Jag ska. Jag va ju så bra. Nu är jag så dålig. Jag förstår inte varför jag blev det. Resväskan står och väntar på att bli packad, mitt pass som jag letade som en besatt efter ligger här bredvid, imorgon ska jag in till stan och köpa allt som behövs. Gud, jag orkar inte vänta. Nu måste jag fokusera. Skriva en lista tack vare mitt glömska, tröga huvud. Diska, vika in tvätten, duscha, soooova. Ett löfte. Aldrig i hela mitt liv göra så igen. Lovar.

Ingen refräng.

Jag borde sova. Lördagen var fin, picknick, kakor och rövin. Inte höra ett enda skämt på en stand-upfestival är en prestation. Stockholm Maraton. Bra jobbat fan. Orka. Hem till Frida, laga grönsaker, äta chips och röka vattenpipa. Innomhus, har jag nog aldrig gjort förut. Åka hela vägen hem till GAAAANGSTAA VÄSBYYY (i taxi) från staan, för att gå på trendiga fabben. Betala inträde och dricka tequila i tjöögoo minuter innan de stängde för vattenläckage. Vilken flopp om man tänker efter. Jag tänkte inte så noga och vi gick på efterfest istället. Himla fint. Upp och jobba med smink under ögonen. Hem och äta sill av alla saker. Shoppa lite med lillebror och iväääg på ett till kalas. Pusskalas! Yeeey. Måndag har det varit idag, dagen har gått fort. Middag och viktigt prat hos hjärta. Imorgon ska jag upp tidigt. Vara barnvakt åt lilla troll och sen luncha med FRUUUGAN som äntligen är hemma, och Staffan som snart försvinner. Det gör lite ont att tänka på. Usch. Godnatt i alla fall. Kan det inte vara juni för alltid och alltid. Snälla.

Ni har inte en chans nu, mitt sista drag är schack matt.

We bring the stars out.

Tidig fredagmorgon och SOL! Ren tvätt och nystädat. NAJS. Frulle och möta upp bror, krama Joel som sprungit ut från Rudbeck och aldrig mer behöver gå tillbaka dit. Jag blev lika tårögd idag med. Jag förstår inte varför. Det är så mycket känslor. Alla är så glada, de sjunger, skriker och hoppar. Ut från skolan. Skolan. Som man gått i hur länge som helst. Man är fri. Det är sorgligt och lyckligt. Man ska prova sina vingar och det är ju ungefär hur läskigt och spännande som helst. Gud, jag börjar bli gammal. Så fick jag torka mina larviga tårar och åka hem för att säga grattis till min pappa med bubbel och jordgubbar. Sen cykla ner för att jobba bort några soliga timmar och en mottagning med hemskt god mat säkert. Usch. Hem igen och allt bara rasar samman ibland. Men om man spelar lite kort så känns det inte lika mycket. Kan inte alla vara snälla mot varandra bara. Det vore ju så himla mycket bättre. Så mycket bättre. Är en fin låt av Ted. Lyssna. Nu är klockan prick tolv, jag ska måla mina naglar, hitta något bra att ha på mig imorgon, packe en liten utflyktsväska för imorgon är det Skrattstock.

PUSS

Fix you.

SAAAAAAAAAAAAAAY WHAAAAAAAAAT!!!??? Haha, mitt tvättmedel blev snott. Sjukt gay, när jag tagit mig hela vägen till tvättstugan med sjukt mycket tvätt som bara måste bli tvättad. Inser att ingen är klar, "gömmer" min tvätt och tar en promenad mitt när det börjar hagla, vilket var ett mindre bra beslut. Sen har nån tagit det. Tvättmedlet och allt. Vem tar sånt? Mutta alltså. Tur, tur, tur att jag hade en till förpackning. Nu ska jag, i ett mindre alkoholpåverkat tillstånd, försöka mig på ett försök att städa. På något sätt känns det alltid bättre att göra det på natten. För sova är inte så himla fint utan dig. Så det struntar jag i. Jag ska börja snart. Snart. Idag har vi glassat i Hagaparken hela dagen med goda saker och bikini. Najs. Sen hade momor kalas och jag plockade blommor, precis som när man var liten. Så många olika jag kunde hitta. Haha. Varför måste vi vara släkt egentligen?

Puss

De som finns kvar att röka finns under min nagel.

De här hör till ovanligtheten. Men så är det. Jag måste bara säga att jag har kännt så många saker idag. Gråtit en skvätt och verkligen insett hur allt försvinner. Bakom oss. Jag är full nu. Jag har åkt flak i nyfixat hår och blivit dränkt i öl och champange. Frysit ihjäl genomblöt, hoppat till för hög musik och fått blåmärken. Ätit god buffé och firat studentens lyckliga dag. Den är lycklig. Min var. Jag saknar den mycket. Jag saknar mycket. I alla fall. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så trött som jag är nu. Ungefär. Jag försöker tvätta mina skor rena från allt, dom var vita. Var. Men det går inte under alkoholpåverkan. Prova städa. Det går inte. Man stökar till värre än innan. Så mina kläder får lika i en blöt ölpöl. Imorgon kan jag vara uppstyrd. Imorgon är det fika med fina gullstaffan och E som man inte sett på himla länge. Jobb och nattmiddag, Planet Earth och pussar hela natten. Torsdag fyller min gulliga mormor år och på fredag pappa. Lördag är det Skrattock och söndag en till födelsedag. Gudars.

<3