Jag har tappat gnistan, för en tid. Elden falnar och svalnar.
Allting är förstört, allt är bränt. I glöden lever jag, och blandar ut min tid. 
Jag dränker den inte. I alkoholhaltiga drycker.

Peace, Love & Understanding.

En glänta syns i hennes snår.
Här lever lyckan.
Lever livet. 

Så, rusa på.
Rätt in i virvelstorm,
för vinden är för tam.

Galna vinterord blir vänner,
när hon försvinner i hans kram.
Inatt var det någon som lyssnade till hennes
snåriga ord och fördjupade tankar om livet.
Inatt fick de se att en Kärlek var oanvänd,
och ett ordförråd stod övergivet. 

Luften är klingande isblank
omkring deras kroppar där de går.
Ser du nåt som liknar en tår.
Så är det isen som droppar.

För nu är det vår för deras mörka sår.
Någon har fingrat inatt vid de daggvåta marker
som minner om livet och förtrollar en vinter.
Någon har visat sig gå ungefär samma snirkliga,
dunkla väg i Hjärter Dams Labyrinter.

Dom har vadat genom slam,
genom sot och grus och damm.
Så må de lyckas ända fram.
Det är vår för Hjärter Dam.

Lars Winnerbäck.

Jag virrar ihop dagar lite hur som helst. HulleromBullerhjärna. Det var igår jag skulle på min Kära Brors konsert. Men först, middag hemma hos Nr. 15. Tigermat. Vi hade en biljett över, konstigt nog. Men inte oväntat, så jag fick trevlig sällskap, och tur var väl det.  Den var superbra. Om det vore för allmänhetens åkning, skulle jag utan tvekan rekomendera det. För er. Amerikansk musikhistoria. Javisst. Jag borde lägga upp en bild. Jag vet hur man göra nu i alla fall. Men jag vill ju inte bli påhoppad med personangrepp. Som många blir den denna hemska och hårda bloggvärld. Men jag tror inte att jag ligger i riskzonen med mina dussintals läsare. Sak samma. Detta underlättade min fullspäckade planering för helgen. Ikväll ska jag spela Kubb med Bella och hennes Studentvänner på Gärdet. Det ska bli mycket trevligt. Lördagen ska tillängas Sofia som äntligen kommer hem. Henne har vi saknat. Förmodligen, eftersom att man nu är Stenrik igen ska jag ta en vända på Stadens Torg med Frugan och se om något trevilgt vill följa med hem. Efter det är det Party för ett Födelsedagsbarn. Skratta.

Det sägs att man inte ska ropa Hej förän man är över bäcken. Det stämmer säkert. Så jag gör inte det. Jag väntar. Väntar på att mitt liv, ska växa sig stort. Ingen vet, vad jag väntar på. Inte jag heller. Fast om jag tänker efter, så vet jag. Jag väntar på något som aldrig kommer att hända. På det Omöjliga och på något som bara finns i Fantasin. Det är fel att säga att mitt liv står still. Det rör sig. Fort, ibland till och med för fort. Så att jag inte kan följa med. Jag har allt man kan önska sig. Allt. Förutom en sak, den jag väntar på. Vissa dagar känns det som att den, är närmare än jag tror. Andra dagar känns det som den aldrig kommer att hända. Nu var det länge sedan jag kände att den fanns sist. Innerst inne vet jag att den inte finns. Jag vet det. Men ändå inte, och alla står och stirrar på mig och säger Realism. Men jag står kvar där jag står, vinkar ner till er på jorden, där ni står. Ingenting är omöjligt. För en själv. För mig. Men det handlar inte om mig. Jo, det här är bara om mig, mig och ingen annan. Jag vet att det här inte är det bästa stället att använda, som en Sopstation. Men det går mycket lättare, än att kasta det på andra ställen. Det är en Kakburk om mitt liv. Med massa goda kakor, men det finns många kakor jag inte tycker om. Äckliga kakor. Jag kan inte hjälpa att de också ligger och skräpar där.

För en Tid som bara går och aldrig kommer igen.
Jag längtar tills den dagen jag vill säga Hejdå.
Den dagen när jag kommit över bäcken.
För hur lycklig och glad jag än är.
Lever jag i ett klimat som jag inte är anpassad för.  
I en konstant Snöstorm. På en liten barkbåt.
Med en nattfjäril som besättning.
Utan Segel och utan åror.

Det kan du slå dig i Backen på.

En ledig dag var verkligen behövlig. Kista med TacoBar till lunch. Alltid en lika stor besvikelse. Inhandlade Pumps och två linnen. Myskväll med mitt lilla gyllegryn. Två eller Sju Miljonärer. Jag minns inte. Men den var spännande, och lite rolig. Onyttighetspatrullen. Men det var det värt. Sedan kom Smuts. MysPys och jag vill inte jobba idag. Ingen annan gör ju det. Det ringer ingenting och nu är jag arg. Som ett bi. Arg på en jävla skitsak. Det är uppenbart, förutspått och larvigt. Men skit i det. Det blir säkert bra. Även fast en bestämmer allt. Utan undantag och ändringar.

Mitt jobb är sanslöst. Idag har jag inte haft en lugn stund. Dagen har inte räckt till. Jag som brukar sitta och beklaga mig över långtråkigheten. En stor eloge till alla tekniker som har ringt med jämna mellanrum hela dagen. Ja. Pappersarbete är tidskrävande. Men jag har inte fått ett enda Papercut. Som tur är, och nu känns det som fredag. Jag ska sitta här och vakta sista halvtimmen. Jag får vara vaken hur sent jag vill ikväll. För jag är ledig imorgon. Men inte på den riktiga fredagen. För klämdagar är inte Dhl´s grej. Tyvärr. Råkade jag nämna lite för högt, så att min chef rynkade på näsan. Vi har rynkat mycket på näsan idag, åt samma sak som alltid. Jag är slut. Tur att jag ska till Mormor på middag och fira Stig som fyller år. Hur många är dock oklart. Jag kan så klart ta reda på det om det finns intresse. Undrar vad det blir för mat.

Titta, vad sött. Barbapappa Tekopp och Barbamamma Tekanna. Finns på Inreda.com. Idag är det fint väder igen. Det är bra. För vi ska faktiskt ut och gå med Nova. Egentligen skulle vi göra det igår, men Nova är så populär så hon var redan tingad. Jag som till och med hade min GalonisRegnkappa på mig, som känns som en gummistövel, för att inte bli blöt. Nu är Sniglarna borta. När jag blir stor ska jag skaffa mig en egen PromenadLimpa. Världens roligaste ord. I mina öron. På tal om det, så finns det människor som aldrig slutar hävda sin vilja med att betona VILL på ett sätt som låter väldigt bestämmande. Ungefär som ett litet barn som bestämt säger: Jag VILL ha den där leksaken. Där med Basta. Det är skrämmande. En annan sak som är mycket otäckt var Outsiders igår. Ofta får det programmet mig att bli ställd. Igår var det om enorma tumörer, som satte sig i ansiktet. Vi talar om flera kilo tunga tillväxter som äter upp allt runt om kring. Det måste göra så ont. Läkare kan göra helt otänkbara saker nu för tiden. Minst sagt.

Leverpastej.

Det är på tiden att jag tar mig i Kragen. Hur lite det än händer och finns. Runt om kring. Jag kan börja med att gratulera vår kära "granne" som befinner sig i främmande land på hennes 20 årsdag. Grattis och Hurra! Jag och Hannah är ute i extremt god tid med present, eftersom vi ändå inte kan ge den förens Födelsedagsbarnet kommer hem till Sverige. Fy Farao vad vi är bra. Kanske mest tack vare Hannah, men det är lite sak samma. I Glädjens rus. Helgen har varit knasig. Fredag med dålig film men gott godis. Mys hela natten och jag vaknade i tvåsamhet. På mycket länge. Lördag jättegod FrulleBulle och sedan var det tänk att gå på Kalas men alla är ju så besatta av denna hemska sångtävling. Hemskt. Men jag var glad ändå för vi skålade i Champange. På söndagen blev det staden hela dagen med H och start på en trendig Sushirestaurange med mycket bra kvalitet. Tydligen. Vi ska eventuellt få en guid för att lära känna Söder bättre, av dessa invanda Statsråttor. Mycket trevligt. Vi lyckades i alla fall hitta till våra mål. Några byten fick följa med hem. Men det förtäljer inte historien. Idag är det måndag och regntäcket börjar spricka upp. Tur att jag lever i sådan lyx att jag kan motionera inomhus. Tja, vad är väl en bal på slottet?

Det är inte humör för det idag.

Idag har jag nog varit lite nere, om jag tänker efter. Men det finns ingenting att göra på mitt jobb. Det är så tråkigt. Tyvärr. Men nu är jag lite gladare. Jag var på lunch med Mia och lilla Kevin som var lite dålig. Snutten. Det var trevligt i alla fall. Det är inget att bli arg för. Men det är synd när det visar sig att man har haft fel. Jag gör fel ibland. Det gör alla. Men jag tar vissa saker förgivet. Eftersom de är självklara för mig. Jag måste ändra på det. Så att jag slipper vara nere. Igår var bara en myskväll med Hannah. Som på den gamla goda tiden. Ikväll är det nog inga problem, jag ska träna, och snart är det helg.

Äntligen.

En Uggla med en Klocka i. Från UrbanOutfitters. Mitt öga är bättre, jag kan fortfarande se. Resten har jag ingen aning om. Det är svårt att komma ihåg att äta Piller. Jag är inge vidare på rutiner. Gårdagen är egentligen ingenting att älta över. Men jag gör det ändå. Det blev ingen träning, jag vet inte vad mitt lilla GulleGryn sysslade med. Men det blev en utflykt för att titta på en liten lägenhet, som jag gärna skulle flytta in i. Redan idag. Men det kostar massa pengar. Allt kostar pengar, om det har undgått någon. Vilket jag tvivlar på. Outsiders var skrämmande. Om tre av de farligaste och mest manipulativa Sekter som finns. Läskigt. Minst sagt, vad folk där ute i världen sysslar med. Jag vill leva mitt liv, precis som jag vill. Tro på, alla människor. Det är säkert bra. Men jag tvivlar starkt på att tron verkligen ska ta över. Men jag vet inte. Det är mycket vi inte vet, som de vet. Vi gick på prommis med Nova istället.

I blött där det kryllar av alla Sniglar.

Här har vi några schyssta Plånkor. Ryska fröknar. På Fredflare som har fått in massa fint. Enligt mig. Leksaksfina saker. Min helg, har varit omtumlande. Men bra, missförstå mig inte. Fredagen var lugn med tanke på omständigheterna, Hannah var hispig av många orsaker. Bland annat över sin borttappade klänning, vilket är förståligt men inte omöjligt. Jag har tappat bort skor, det är tragik. Jag saknar de än idag. Men livet går vidare. Sedan blev jag terroriserad hela kvällen av Mr. Jag-är-bäst-i-hela-världen. Men jag får skylla mig själv, även om vissa människor inte vet vad nej betyder. När jag äntligen lärt mig säga Nej, då funkar det inte.  Piss och Pannkaka. På lördagen var jag en Berg&Dalbana. Dåliga nyheter, och uppgivenhet är inte lätt att handskas med. Men kvällen slutade mer än bra, efter att jag hade fått i mig en tredjedel av en stor Kebabrulle och stickat i Mormor och Stigs lilla Krypin. Det är lugnande att sticka. Det är lugnande att ha ett litet Krypin också. Lokalstället vi alltid lyckas hamna på får ett Pluspoäng för den kvällen. Kanske var det tack vare sällskapet. Eller kanske det roliga sammanträffadet med Vakten. Jag vet inte. Inte du heller. Ett litet jävla Mos gjorde vår att våran Partykväll slutade lite instabilt dock. Det ska vi inte prata högt om, men ibland börjar man undra. Vad folk tänker med. Söndagen: Har jag ingen vidare kommentar om. Den är inte förankrad i verkligheten, och jag tänker inte spekulera i det. Vart hittar du alla problem undrar jag snarare.

Mer kramar åt världen.

Gullig Pyjamas. Från Topshop, som vanligt. Igår var det Inventering på Ica, mycket trevligt. Mest tack vare Hannah. Vi flamsade så klart lite, det brukar bli så. Det gick fort, vi borde väl inte ta åt oss all ära, men heller inte sticka under stol med att vi drev på det hela till en hastighet utan like. Det är inte klokt vad stökigt det är i Ica butiker. Vi hittade en fetaost som var gammal som gatan, ett dillknippe och en nutellaburk bland hygienprodukterna. Folk är bra vimsiga. Det kan heller inte vara hälsosamt att vara bland så mycket damm, ibland behövde man nästan torka av varorna för att se var det var. Typiskt dambindor. Hemma vart det Grey´s med en mycket söt men blöt knäppishund. Det var väl det. Jag har faktiskt lite för mig här på jobbet, vi har ännu en lärling. Så passa på att vila ni. Jag ska nog träna eller göra något annat vettigt när jag kommer hem.

Klart slut.
Varulvstjut.

Jag fortsätter här, så slipper jag bli så förvirrad. Mycket bokstäver, men jag gillar det. Jag vaknade i god tid, och utan Abstinens. Ärligt talat, vad har jag sysslat med alla dessa gånger då jag sjunkit ner i ett hål. Säg det. Du som vet. Jag lever loppan, utan att vara en. Min kära Nr. 15 kom på Frukostdejt. Mycket trevligt. Vi bestämde oss för att 1 Maj skulle bli en utmärkt Pysseldag. Destination: Centrum. Tomma plagg, lunch och pysselbensin. Choklad, med andra ord. Det spelar väl ingen roll om jag hoppar över själva pysslandet. Det var ganska avancerat. Skulle inte låta klokt i ett otränat öga. Tyvärr. Resultatet däremot, kanske intresserar er mer. Även här skulle det vara perfekt att imitera med kort. Ja, det är bråttom att fixa the Connection mellan kamera och dator, märker jag. Ett typiskt Pappaprobelm. Tacka vet jag Pappor. Kom till sak. Supernajsa tröjor, linnen, klänningar i olika former, med diverse viktiga budskap på. När ni ser mig i ett, då vet ni. En fantastisk dag. Men mitt öga vill inte sitta kvar, där det ska, och nu ska jag leta fram något ätbart. Sedan vet jag inte mer.

Peace.

Jag tänkte börja med att berätta att jag nu, tro det eller ej, har köpt mig en Kamera. Äntligen. Dyra 3000 pix, bara poff. Men det är det värt. Det hör dock inte hit. Mitt humör: Harmonisk. Så lugn, kära vänner. Jag har varit hetsig och använt grova ord, jag vet. Men det behövs. Valborg. Är väl en trevlig tradition, vad jag kan minnas från mina yngre dagar. Brasor och myspysmiddagar. Inte längre. Lunch på Donken, fix med det praktiska i ovanligt god tid, faktiskt. Vi slapp springa till bussen, typsiskt när jag valde skor utan klackar. Upptåget mot det omtalade Uppsala. Klockan var väl runt fyra eller fem. Min tidsupfattning är inte att lita på alla gånger. Dunken kom till användning även här, i pressbyrånmuggar. Utsökt. Utspätt med Kanelbulle, Tvix och kallprat med en inhemsk man i sina bästa år. Tur att vi värmde  upp för in da Town, var det full fart. Pratglada människor från alla håll och kanter. Vårt mål visade sig vara en väldigt fint belägrad lägenhet precis vid den stora ån. Där vår värd hade badat tidigare på dagen, iförd i minimala, färgglada badkalsonger, skidglasögon och gympadojor. Läckert. Mitt första intryck av det såkallade kalaset och de närvarande festmedlemmarna var uppgivenhet. Jag vet inte om det var majoritet icketalande människor där, men tillräckligt. Ursprung: Italien. Jag är hemsk på Engelska. Men tro mig, efter lite att dricka tvekar inte jag på att försöka gör mig förstådd, utan missöden skulle jag faktiskt vilja påstå. Jag har såklart massa kort jag skulle vilja demostrera för er, eller för mig själv i framtida syfte. Men det får bli ett senare projekt. Middag på Max. Skratt och dans en stund innan vi tog en svängom på stadens torg. Tittade på en kör uppe vid slottet, tills folk ville höra musiken och inte oss. Ett antal okända personer slöt upp med vår vandring och de slutade vid startpunkten. Där vi tillbringade resten av kvällen med att Fira. Fira ska man göra mycket. Tills det vart lagom och vi tåg ett tåg hem. Sängen var då efterlängtad av mig. Betyg: Lyckad. Jag är mycket sugen på att studera där.

Le.