Skrota.
När jag gjort det får jag inte ändra mig.
Då ska jag lova, dyrt och heligt att aldrig mera.
Jag försvinner ju bara i ögonen.
Jag är inte den människan jag vill vara i dina ögon.
Jag blir en annan.
En svår och jobbig grej.
Jag kan försöka.
På riktigt.
Försöka vara den människan, jag är, och som jag vill vara.
Då skulle jag trivas i dina ögon igen.
Då skulle du vilja trivas i mina.
Från och med nu. Så har jag sagt att jag ska försöka.
Ingen återvändo. Till ingen mans land.
Tisdag 30/8.
Snart fyller jag år.
Besked. Tesked.
Jag har tränat, för första gången på säkert ett halvår. Om man bortser från min ambitiösa cykling i Zell am See. Det tycker jag vi bortser ifrån. Broder Tuck. Det börjar blir kallt ute. Det är inte alls mitt hem längre. Jag har inget hem mera. Jag är mittemellan.
Och du är en sådan som man har åkt karusell klart med. Som man spyr på.
Så ta dig och dina känslor och stoppa upp någonstans.
Snälla, ring inte. För en gångs skull vill jag inte att någon ska höra av sig.
Det får inte ringa!
Jag vet väl inte.
Ibland längtar man mer än vanligt.
Mer än hälsosamt kanske.
Men det går över.
Fredagen skulle bli värsta partykvällen med dans så man blir yr. Men omständigheterna gjorde att vi hamnade på en "efterfest" på lilla essingen hos Sveriges brathatarmedlemmar. Vi säger så. Politik förstör. Men i övrigt var det trevligt. Gratis drinkar. Innan hade jag ätit cirkus 20 kräftor, vilket motsvarar ungefär ett helt paket. Inte konstigt att jag hade ont i magen. Och då ska jag inte glömma att det bjöds på bröd i mängder, våran granne med sin stora (självbyggda) pizzaugn hade bakad bröd till alla. Det smakade bra. Ostar fanns i alla olika former och smaker, till och med med kummin och kardemumma. Folk var överlag väldigt inspirerade av "bak-kryddor". En aioli var smaksatt med saffran. Intressanta resept kan tyckas. Jag var obehagligt mätt, men lika hungrig som vanligt när jag vaknade. Och vart jag vaknade hör inte till verkligheten. Jag är inte verklighetsförankrad. Mitt ankare är för lätt helt enkelt. Och jag slår vad om att ankare är jäkligt dyra. Vem bryr sig om att sitta fast? Jag vet inte ens vart lördagen tog vägen. Den bara försvann men slutade med Piraterna i den döda kistan. Att jag inte väger över hundra panor förvånar mig. Chirre och dirre som vi spetsade med stavar gjorda av grönsaker. Helgen avslutade jag med min mor, far, bror och kusin Matilda på Parken Zoo i Eskilstuna. Mycket trevligt, bara några enstaka droppas föll på oss precis när vi köpt glass. Vi såg riktiga fantomen komma gående genom sin stad, i sin riktig, blåa fantomendräkt. Det var jäkligt häftigt.
Slut.
Det finns inget jag måste förstå.
Nej, jag vill inte.
Ta ditt satans pick och pack.
Jag tror han är en ängel.
För det lyser som guld i hans hår.
Jag tror han är en ängel.
För ingen skugga faller där han går.
Och hans hjärtas djup, är som djupaste vatten.
Hans tanke når högt, högre än det högsta berget.
Och han sa att hans blod kom att rusa i kroppen.
Det rusade hett när han såg mina läppars färg.
Jag tror han är en ängel.
Hela himlen är ovanför hans.
Jag tror han är en ängel.
För han skrattar som om inga faror fanns.
Lisa.
Men inga ord, har jag till försvar.
Ingenting om mig
Jag skulle bra, gärna vilja veta.
Jag ska åka bort.
Jag hälsade på en gammal vän från någonstans en bit neråt i landet. Vi hamnade i Eskilstuna och festade hos ännu en Jessica, väldigt förvirrande. Gott vin, trevliga människor, med rolig dialekt. Där fick jag veta att jag inte hörde hemma eftersom jag inte har suttit i varken finkan, eller fyllecell. Eller aldrig förstört en pundarbil. Men det gjorde ingenting, så länge jag höll tyst om det. Jag fick tips om hur man klarar sig i fängelse. Man ska ha dubbeldusch, så att man kan vira den runt handleden. För att inte riskera att tappa den. Men jag avskyr technomusik, och det var det enda som spelades.
Det var ett jävla tjat.
Men det är visst svårt att hålla kjäften,
när man är full med skit,
eller full av sprit.
Jag vill ha tillbaka mitt halsband.
Det var mitt. Mig.
Vi har en supermario på mitt jobb.
Har du inloggad? Det låter lite konstigt till mig.
Steven, körde även sönder vattenledningen i taket så att det bildades en sjö på lagret.
Sedan fick vi glass, för fredrik slutade.
Jag lever i en saga, som är verklighet.
Så kom inte hit.
Ingenting.
Jobb! Jag har fått jobb. I Sverige. Så roligt. Jag tog emot mina första samtal idag, DHL, Exel Jessica, ska jag säga. Prova ringa någon dag. Skeppa iväg paket och hämta på lager. Det går riktigt bra. Jag hälsade på Mia och lilla Kevin idag. Han har blivit så stor.
Alla gör misstag ibland.
Igår. Jobb, brassa hem till Hannahs rika vänner och bada i pool, äta middag med sjöutsikt, kyckling, potatosallad, advokado och groddar. En meter chiabatta. Trevligt sällskap och jag kände mig som en liten fyraåring i Rasmus rum. Med en stor älg bredvid mig i sängen. Den var trevlig.
Det finns ingenting vi inte kan.
För vi har varandra.
Det finns dom som säger,
att då är det sant.
Jag behöver dig just nu.
För mig finns bara du.
Får jag sparka på dig?
Sparka dig lika trasig,
som du gjorde mig.
Jag längtar.
Ge fan i besvären.
Han ville säga något om alla sina goda teorier. Men nu trampar de båda runt i grubblerier.
Och det han sa, växte sig försiktigt i hennes huvudvärk ändå, som en gnagande plåga. En klump i magen.
Ingen tycks förstå de sår som svider i mitt hjärta, för deras sår av smärta kan man badda lätt med sprit.
I fredags dansade jag med min lilla gullkusin. I jättehöga skor. Och för kort kjol för att någon skulle bli intresserad av min personligen enligt en tjej med olika långa tummar. Vilka generösa människor vi partade med. Fri sprit och taxi hem. Du vet att verkligeheten är inte alltid så verklig.
Snart kommer mina söta grannar hem, säkert bruna som pepparkakor.
Jag saknar och längtar efter dom.
Jag vill kramas.
Mitt liv.
Du är på flykt från den svåra terrängen. Men du skulle aldrig ha gått där vi stått, på så olika ställen i livet. Men tiden gav oss lite grand ändå. En fjäril flyger mellan oss ibland. Den vill slita och rycka. Som vilken lycka som helst, vilken fjäril som helst. Det finns en sång och en dröm, om en lycka så öm. Två världar ska krocka, varje gång vi ses. Vi kan kalla oss kära, det är svårt att säga, men vi vill vara nära. Någonting fladdrar i vinden, ingen väldig cyklon, men det biter i kinden. Det skulle aldrig ha blåst, om vi låst, om vi stängt om våra olika världar. En fjäril längtar alltid ut igen. Att fånga en fjäril som vill fälla vingarna ut över världen. Vi kallar den lycka, den är svår att fånga. Den vill slita och rycka som vilken fjäril som helst, vilken kärlek som helst.
Du har en plats på kudden bredvid mig, fast du inget vet. Ditt skratt är bara tårar. Men du ser nog aldrig vart och vem du sårar, för ingen anar sorgen som du bär. När faller du tillbaka till den du faktiskt är. Du har ögon som brusar en matt.
Jag älskar, ja, jag älskar dig och ingen annan.
Jag vill inte. Gråta.
Då struntar jag i det. Och dansar och sjunger, och är bara glad.
Ta dina minnen och försvinn ur mitt liv. Älskade, älskade du.
Bara jag får ha mitt ansikte kvar.
Kom inte tillbaka.