Dom hade alldeles för små burar på djurparken i söndags. Jag kan inte sluta tänka på det. Missförstå mig rätt, det är definitivt inte olagligt att ha så små brurar men jag slår vad om att det är de absolut minsta måtten man är tvingad att ha. Även om det så gäller spindlar eller tusenfotingar ska de väl få röra sig på en yta större än 2x2 dm? Jag vet varför. Det är för att det ska vara roligt att gå på djurpark. Hur kul skulle det vara om burarna var så stora så att man inte alltid kunde se djuren? Mycket roligare. För mig i alla fall. Eller leoparderna som kan springa hur fort som helst, som bor i en bur där de är framme vid stängslet efter två skutt. Dumt. Surrikaterna hade rymt. Med sina små bebisar. Jättesöta. Bra att det kan rymma ibland.

Jag har tränat,  för första gången på säkert ett halvår. Om man bortser från min ambitiösa cykling i Zell am See. Det tycker jag vi bortser ifrån. Broder Tuck. Det börjar blir kallt ute. Det är inte alls mitt hem längre. Jag har inget hem mera. Jag är mittemellan.

Och du är en sådan som man har åkt karusell klart med. Som man spyr på.
Så ta dig och dina känslor och stoppa upp någonstans.

Snälla, ring inte. För en gångs skull vill jag inte att någon ska höra av sig.
Det får inte ringa!