Freedom.
I am Legend. Var bra, men jag tror; eftersom det görs så fasligt mycket Zombiefilmer, att det kommer hända på riktigt någon gång. I framtiden. Det är bara en fråga om när. Så knäpp är mänskligheten. Det kan inte heller hjälpas. Idag; Fira morbror med tårta och fika och liv. Handla pussel och spela päronbuzz. Jag hatar Buzz. Skitspel. Hem och äta pitt i pannan och myspysa i allt stök som inte går att stöka bort. Det är stökiga saker som tar jättelång tid att städa bort eftersom hälften är skit och hälften inte har någon plats att vara på. Nu dricker vi vin, och jag ska få alla roliga saker. Jag ska ta bort alla onyttiga saker vi ätit och bygga ett pussel. Försöka förtränga att denna kurs har jag totalt förlorat. Kanske blir denna min undergång som F.lärare. Föredetta L. Att förtränga och skjuta upp. Det ska min bok heta den. Min självbiografi. Eller Carpe Diem genom att strunta i alla viktiga saker du bör göra. För att få ett anständigt liv. Skål Älskling för det. Ända ner i graven. Pussis och jag var för första gången på flera år inne i stan och handlade: Kläder! Trot eller ej. Skinnjackor. In och ut. På en tjugo minuter ungefär. Men ändå. Det räknas. Imorgon är det nyår. 2008. Nalkas och jag vet inte om det är dags att sätta upp löften även detta år eller om det bara är patetiskt. Jag kan fortsätta med mina gamla. I smyg. I smyg ska jag bli en mest hälsosamma, snygga, vältränade, attraktiva, rika, snälla och lyckligaste personen i vår tid. Hinner man på åtta dagar? Det är frågan. Hinner man göra tre månaders jobb, på åtta dagar. Är det värt att försöka? Kanske det blir nyårsaftons vishet. För än är inget bestämt och vi sitter väl med min skumpa på kärleksfest. Är det dags att reflektera som vi så fins använder som framtida pedagoger, över det år som har gått? Nej. Jag fick ett kort idag: Skynda dig medan du har lust! Så urbota sant. Mitt motto för hanterandet av det gamla och nya. Jag struntar i att tänka på gammlat slagsmål och gör reklam för Fred och Kärlek. Vi ses allihop på andra sidan tvåtusentalet.
Peace.
Periodare.
Inte som i alkoholist eller narkoman. Bara periodare i humöret. Jag undrar hur jag blev så, och om det går att ändra på. Allt annat än perfekt. Mitt humör är aldrig likadant eller stabilt. Just nu är jag i en period där allt känns fel. Väljer jag en sak blir det fel, väljer jag det andra känns det ändå fel. Om jag följer min mage så känns det bara larvigt. Som idag, ska jag mysas med Hannah och Sofia. Men jag vill verkligen inte. Jag är så jäkla trött. Jag hatar folk som inte orkar ses för att de är trötta. Nu gör jag samma sak själv. Men idag vill jag verkligen bara krypa ner under täcket och titta på all skit omkring mig och vägra allt. Vägra plugga, vägra rensa klädberget, vägra ta ut soppåsen som gör att luften blir förgiftad. Jag vill ingenting. Titta på film och äta något gott, som jag inte orkar laga. Dessutom har jag lovat att baka muffins till Mattias och hans kompani. Men Blä för det. Blä för att jag är sämst på att baka. Så simpla saker som muffins. Egentligen blir det inte ens nå trevligt att mysa hemma när det är stökigt men det kan inte hjälpas. Min nya mobil, som visade sig vara kassare än de flesta. Men den är ny i alla fall, och det enda jag ska göra med den är att ringa. Och spela ett spel som inte finns. Hoppas alla tycker att det är okej, att jag är hemma. Annars känns allt bara fel. Fel. Fel. Fel. Fel. Jag är på felhumör. Men balsamet var bra. Snart är det nyår. Jag har hittat en dassig klänning att ha på mig. I värsta fall.
Fel.
Juletider.
Jag ska faktiskt börja uppdatera min blogg nu. Ofta. Så min lilla sötkusin har något att läsa. Dessutom var mitt liv mycket mer strukturerat när jag skrev blogg. Man kunde liksom göra klart för alla vad som skulle göras. Så blev det gjort. Nu blir många saker ogjorda. Och snart är det ett helt nytt år igen. Det är ju en massa saker som jag inte hunnit med att göra. Jag är alldeles för bra för att skjuta upp saker. Sak samma. Varför ändra på ett vinnande koncept? En sak som egentligen bör vara osagd är att jag säkert väger dubbelt så mycket som jag gjorde förra året. Det syns inte så väl med kläder på, bara för det tränade ögat. Julen har inte gjort det hela bättre, man äter tills man känner att skinner är nära på att spricka. Rätt äckligt. Vilket överflöd av mat vi lever i. Jag som precis gjort ett arbete om rutiner bör skaffa några själv. Det skulle jag behöva. Jul, jul strålande jul. Var mycket trevligt. Trots att jag led av ett av alla de biljoner förkylningsvirus som finns. Därför sjukskrev jag mig från Ica, för första gången. Att säga God Jul till alla man känner, på sms. Är inte min favoritsak i världen. Min mobil dog, och jag ville inte sätta på den. Så jag lät den vara avstängd. Det skrämmer mig att jag tyckte det var så skönt, att jag inte ens orkade tänka efter var laddaren var. Trots det ska jag och min käresta åka och handla nya sprillans telefoner imorgon. Kanske blir jag mer manad att höra av mig till folk då. Saktidigt är jag paranoid att folk avskyr mig. Man har ju ingen aning vad folk tycker och tänker. Blä. Och sist men inte minst. En klump som ligger i min mage är att Imsibums kanske åker ut snart. Jag bor med en, som inte äger känslan av överseende eller tålamod. Inte ömhet eller medkänsla. Primitivt tänkande i reptilhjärnan. Kallar jag det. Men blir detta undergången för vårat lyckliga liv kan jag inte göra annat än att se henne åka ut. Nu är planen att stänga in henne i badrummet på mornarna om hon låter. Där inne finns det inget hon kan göra för att störa vår sömn. Det var allt.
Kärlek.
Hörapparatsbeige.
Nu funkade ju den hemsidan inte vidare länge. Men vad gör det, det var kul så länge det varade. I helgen har det varit kalas, massa kalas. Åh, så roligt. Movemberfest på lördagen och Glöggparty på söndagen för att fira Pussis födelsedag. Vi gjorde ostbollar, fikon med köttröra, crisp med ädelost, slungade päron i honung, apelsin och hasselnötter och sist men inte minst det godaste av allt: mjuk pepparkaka. Jag tycker inte om hård, men mjuk går för sig. Att baka pepparkakor däremot är roligare, det har jag fått hjälpa till med på Vinden. Avdelningen jag praktiserat på. Eller om man ska uttrycka det lite finare, haft VFU på. Vilket som för mig. Några blir tjocka och några blir tunna, och några blir trasiga och mycket deg hamnar i magen när man baka på förskola. Det hör julen till. Nästa helg ska jag och mamma baka julsaker och jag ska göra ett PepparkaksSlott. Naajs. Som Imsa kan bo i. Not. Det kändes bättre på slutet, och det finns nog en gud trots allt. Man måste inte alltid vara perfekt. Och vissa människor kan man bara inte spontant prata med av någon anledning. Vad beror det på? Jag bar och jag bar idag, så svetten lackade. Upp för alla trappor med alla mina saker. Nu är jag utkastad från Rosenhillsvägen. Det kändes så konstigt att Jonte flyttat in i mitt rum hemma. I mitt rum. Jag gick in flera gånger och försökte se om jag ändå inte kunde se något som var mitt, rum. Jag saknar det lite, men inte alls mycket. Julljustaken är uppe och jul är verkligen mysigt. Nu ska jag krypa ner i nybäddade lakan, och jag behöver aldrig sakna en gosis att sova med. Det kan jag skratta mig lycklig åt. Lycka.
Kram och kärlek!