Pinsamt dåligt. Jag vet inte varför. Strunt samma varför. Sist jag skrev var för två veckor sen. Då skrev jag att jag inte får någon ordning. Mitt liv är rörigt och flyger iväg, utan att jag får tag på det. Jag jobbade från tio på morgon till tio på kvällen nästan alla dagar. Mitt sociala liv var obefintligt. Det ser ungefär likadant ut nu. Jag jobbar maniskt och omänskligt mycket. Lite saker som hänt är att jag träffat viktiga personer på trevlig middag. Hängt med en flaska vin med fina människor på dansgolv hela helgerna. Packat, städat flyttat och botaniserat på IKEA. Burit, hjälpt och varit obarmhärtigt trött. Jag är TRÖTT. Så trött att det inte hjälper att sova längre. Det är tisdag. Jag böt bort min kväll. Jag fick vara ledig en kväll. Det känns ofattbart härligt. Jag fick åka och fika, jag har nästan glömt hur trevligt det kan vara. HAHA, nej jag överdriver. Men jag måste bara understryka hur genuint lyckig jag är för ledighet. För fritid. För saker som förgyller livet. Sen yogade jag, aj min kropp. Hem och äta soppa med morot, broccoli och ärtor. Nu ska jag bosätta mig i en varm dusch oförskämt länge. Sen sätta på efterlängtade Greys Anatomyavsnitt! Mys.

Puss!

En ny låt. Som också kommer bli dålig. Jag va inte så förut. Låtar dog inte för mig. Jag kunde lyssna, lyssna om och om igen. Nu lyssnar jag låtar trasiga. Känslan försvinner. Men himla himla fin just nu. Gubben i lådan, Daniel Adams-Ray. Hoffmaestros nya album går att lyssna på. Också himla fint. Det finns ingen struktur. Ingen form av något slag. I något som har med mig att göra. Jag hinner inte med. Inte med mig själv. Inte med någonting. Jag får lite dåligt samvete när jag ser att alla tittar här, och jag är borta. Hur länge som helst. Nu är jag sådär snurrig i skallen igen. Det är för mycket. Det får inte plats och jag kan inte tänka. Jag kom fram till att jag inte sovit hemma här, ensam sedan den 17 september. Den här veckan jobbar jag mellan 9.30-22.14 fyra av fem veckodagar. Jag dör lite. Jag har fyllt år. Det var hemskt och fint samtidigt. Alla bråkar och jag får ont i hjärtat av att tänka på det. Aj.