En ny låt. Som också kommer bli dålig. Jag va inte så förut. Låtar dog inte för mig. Jag kunde lyssna, lyssna om och om igen. Nu lyssnar jag låtar trasiga. Känslan försvinner. Men himla himla fin just nu. Gubben i lådan, Daniel Adams-Ray. Hoffmaestros nya album går att lyssna på. Också himla fint. Det finns ingen struktur. Ingen form av något slag. I något som har med mig att göra. Jag hinner inte med. Inte med mig själv. Inte med någonting. Jag får lite dåligt samvete när jag ser att alla tittar här, och jag är borta. Hur länge som helst. Nu är jag sådär snurrig i skallen igen. Det är för mycket. Det får inte plats och jag kan inte tänka. Jag kom fram till att jag inte sovit hemma här, ensam sedan den 17 september. Den här veckan jobbar jag mellan 9.30-22.14 fyra av fem veckodagar. Jag dör lite. Jag har fyllt år. Det var hemskt och fint samtidigt. Alla bråkar och jag får ont i hjärtat av att tänka på det. Aj.