Jag vill igen. För det känns bättre då. Plus att nu händer det igen. Då måste man välja, och tänka rätt. Min mage mår relativt bra. Idag har jag ätit frukost klockan ett, för vi kramades för länge. Glass till efterrätt! Mitt på dagen. Under täcket. Fruktsallad och serier. Pussar och kramar. Klockan fem sprang jag genom duggregn hem till hjärta för grönsakssoppa och prata bort en hel kväll. Sånna kvällar jag inte klarar mig utan. För det är de bästa. Åka och äta munkar, hemmagjorda munkar med socker på. Nu är jag äntligen hemma, har badat och matat sköldpaddan och tittat på läskiga saker så nu är jag rädd. Imorgon ska jag upp tidigt och jag har massor att göra. Helgen kommer säkert att bli himla fin. Det är valborg och snälla snälla låt det inte regna. Nu tog det slut.

Min data vill jag kasta ut genom fönstret mest varje dag. Jag önskar mig en ny. En TV också. En ny telefon. En ny garderob. En massa saker. Måndag. Aska, snö, plusgrader och vår i allmänhet. Kramar och pussar alldeles för länge i sängen hela morgonen. Springa till bussen, jobba och äta bakelser till lunch.  Hem till hjärta, gullar och ha middag. Fina middagar, tjejmiddagar som är ungefär som halvåttahosmig. Kiwi, chokladbollar och te. Nu är jag sååå mätt. Sköldpaddan som flyttat in borde vara sjukt hungrig. Men han är mest deckad och trött. Så han får väl äta imorgon istället. Jag ska krypa ner under mina filtar och titta på de närmaste jag kommer TV på alla Playkanaler. I helgen har jag vårstädat. Putsat fönster, torkat golv, tvättat mattor, städat garderoberna och ner med vinterkläderna i förrådet. Hjälp. Sprungit ett varv i spåret har jag också gjort. I solen. Vad har hänt med mig? Powerwalkat varje dag och haft en helt vit helg. Det är ju inte klokt. Imorgon ska jag fika, hoppas på mera sol och jobba, och sen iväg på myskväll. Sommarn kommer och äntligen kan saker bli fina. I tidingen såg jag den första annonsen för festivaler och blev varm i hjärtat. Kapten röd, fibes oh fibes, the hives. Jag dör lite. Puss, kram och godnatt.

Wiiiieee!! De gör inte ont längre. Efter tre dagars konstant smärta. Jag är friii. Hoppas jag i alla fall. Men just nu gör det inte ont. Gud, tänk om det bara är ett uppehåll. Nej. Imorse och igårkväll låg jag och kved sömnlös. Sedan klockan fem har jag sprungit mellan toan och sängen. Ingen mat har jag kunnat äta. Seriöst. Jag måste börja ta hand om min mage mycket bättre. Den är sjukt arg på mig. Förlåt. Imorgon börjar jag. Bra frukost. Bra lunch. Bra middag. Middag hos B. Spännande! Man ska äta fem gånger om dagen. Var tredje timme. Idag har jag anmält mig till hemliga utbildningar i städer långt borta. Vilket jag får lite ont i hjärtat av. Jag kan inte åka bort. Flytta. Jag gjorde det i alla fall. Vi har haft ett Ellen-möte. Som gick åt skogen. Två stycken ynka tjejer kom. Varför? Det var synd. Sen PW med magont, är inte en bra kombination. Men vila och försöka äta lite middag hos hjärta. Det var allt. Hej.

Looooooptroop. Jag är som när man var liten igen. Jag börjar tycka om en låt. Sen lyssnar jag bara på den. Tills den inte känns lika dan längre. Tills jag lyssnat på varje rad. Tittat och tolkat sönder. Melodin tar slut, den är förstörd. Nej. Det finns vissa låtar som stannar. Om dom får vila ett tag. Idag är det torsdag, och jag har tappat löftet om att skriva. Så att jag minns. Jag har världens sämsta minne. Sämst. Helgen var bäst. Debaser, dans och pussar. Söndagen, med knäppo var himla mys. Måndag, jobb. Truppmöte, film och chirre. Tisdag, Ellenmöte och plugg till högskoleprovet som jag har BRUTAL ÅNGEST över. Vi pluggade i flera timmar, med undantag för lunch med den godaste thaisoppan. Dör lite, så god den var. Sen fick jag kortslutning i hjärnan. Kunde inte tänka och prata. Min hjärna pallar inte trycket längre. Jag kan inte tänka för hårt. HAHAHAH. Hjälp. Träna. Hemska bråk. Hem. Onsdag, jobba. Nu ska jag äntligen få göra lite kvalitesaker i livet. In till stan och solen och shoppa för pengar jag inte har. NAJS!!

Puss, puss, puss.

Hemsk sång. Vet inte varför jag lyssnar på den för. Jag bara gör det. Och det bara är som det är. Hela tiden. Om ni bara visste, skulle ni skratta. Vi kunde skratta, tillsammans. För det är så trassligt och komplicerat så att man bara vill skratta åt det. Idag är det söndag. Veckan har varit upp och ner. Sol och vår. Jobb och fika. Fina fina Staffan är äntligen hemma igen. Fina frugan är hemma från norr. Så helgen har varit den bästa på länge. Inget påskägg. Ingen påsk. Ingen middag med familj och släkt. Ingenting. Ingen familj. Vi är inte en familj längre. Det låter sjukt deppigt att säga så. Men det är så jävla sant. Och jag har redan varit arg och ledsen för det. Så nu är det bara så. Sant. Sak samma. Påskmiddag på Hogwarts vart det i alla fall. Gott. Igår dansade vi till snubben i familjen och jag träffade knasigt folk, som jag säkert kommer ångra. Men inte nu. För nu gör jag söndagsfint, är nyduschad och äter fruksallad till frulle, och snart ska jag iväg på fika. Sen ska jag äta tiiiigermat och inta soffläge. Puss, puss, puss och kram.

Jag har en miljon saker att skriva. Men inget som jag kan skriva här. Fast här är det stället jag helst av allt vill berätta på. För mig själv. Men ingen annan. Jag vet inte hur jag ska säga det. Men att jag vill säga det betyder nog att jag nått en punkt där det måste få ett slut. Någonting måste hända. Något måste bli bestämt. När jag skriver det här, är det skrivet. Klart och tydligt, och jag måste foga mig. Jag kan inte bryta mina löften. Alla dagar är sämst. Alla tre. Sista. Jag förstår inte varför. Måste man veta vad det är som orsakar det? För att det ska kunna bli bättre. Kommer det att bli bättre? Eller är det redan bra. Det är himla fint. Alltihop, och jag har massa hopp. Massa verkligen. Men bara ett ögonblick. Varje dag. Kanske är det du, som orsakar allting. Kanske är det allt som är trasigt. Kanske all besvikelse. All förändring som jag inte tycker om. Massa kansken. Jag tycker inte om sånna. Imorgon får det inte hända mer. Lova det. Imorgon. April. Det blir en bra dag. April, blir den nya början. För det känns precis som att det här året började. Jag hinner inte med tiden, och det är sorgligt. Jag önskar så mycket att jag kunde klaga på att den gick för långsamt. Jag har så ont i magen och jag kommer aldrig bli nöjd. Ingen får vara kvar.