Hemsk sång. Vet inte varför jag lyssnar på den för. Jag bara gör det. Och det bara är som det är. Hela tiden. Om ni bara visste, skulle ni skratta. Vi kunde skratta, tillsammans. För det är så trassligt och komplicerat så att man bara vill skratta åt det. Idag är det söndag. Veckan har varit upp och ner. Sol och vår. Jobb och fika. Fina fina Staffan är äntligen hemma igen. Fina frugan är hemma från norr. Så helgen har varit den bästa på länge. Inget påskägg. Ingen påsk. Ingen middag med familj och släkt. Ingenting. Ingen familj. Vi är inte en familj längre. Det låter sjukt deppigt att säga så. Men det är så jävla sant. Och jag har redan varit arg och ledsen för det. Så nu är det bara så. Sant. Sak samma. Påskmiddag på Hogwarts vart det i alla fall. Gott. Igår dansade vi till snubben i familjen och jag träffade knasigt folk, som jag säkert kommer ångra. Men inte nu. För nu gör jag söndagsfint, är nyduschad och äter fruksallad till frulle, och snart ska jag iväg på fika. Sen ska jag äta tiiiigermat och inta soffläge. Puss, puss, puss och kram.