Dumskallar.

Nej, inte längre. Det kanske är mitt fel. Men inte bara. Ni har slutat ringa lika mycket som jag. En har iof aldrig ringt. Jag har ingen lust mer. Sånna dagar är heliga, då kan man inte bara anta att jag hade annat för mig, en ute kväll är inte under några omständigheter helig, den är jobbig. Omständig helt enkelt. Det är inte samma sak. Borta, utanför dörren. Jag vet ingenting längre, så jag kan inte ens vara glad för det. Jag kan säga vad bra. Det är inte kul alls. Jag hade inte ens annat för mig, jag grät och jag hade ont i mitt hjärta, för första gången på länge. Jag hade behövt följa med. Ja, det hade jag. Ja! Dessutom är det svårt att ringa och höra av sig om man inte har det bra. Fy fan. Blä.

Då ska jag berätta om min kuliga helg, och alla som jag gillar så hemskt mycket. För snart åker jag bort, om ett dygn exakt. Så jag behöver inte deppa över mitt muppojobb. I fredags kom nästan inte bussen, men jag fick wook och spagetti, vegitarisk. Rolig blandning, och träffa en människa av alla dom man aldrig få se mer. För det blir "jobbigt". Och jag är bara där för att det är "jobbigt" hemma. Du är jobbig, förstå det. Sen gick jag på bio, jag minns inte vad filmen hette. Jo, mitt superex. Den var jobbig, de kastade hajar på varandra. För fan. Sen åkte jag hem och pratade med människan som hatar mig, och såg Poltergeist. Det var otäckt att sova själv, och jag fick inte ens en kram. Bara en knuff, av en fullis. Lördag när jag vaknade blev jag ledsen, hela dagen. Så ledsen att man börjar gråta. Fast jag egentligen bara är arg. Inte på dig. Du är för dum i huvudet för att förstå. På mig, för att jag låter mig själv stå ut med det. För att jag förstör mig själv. Älskar inte mer. Förnedrande. Därför har jag avlagt min ed. Fest, hos en stackars man som sofie skrämde upp att han kanske skulle bli pappa. Väldigt roliga människor, och jag hade himla kul även fast jag var nykter. Fabben, har blivit ett riktigt bra ställe igen. Tack och lov, jag började bli riktigt orolig. Falska typer finns det alltid. Som smickrar. Söndag. Prisonbreak och pizza, sedan kyckling och popcorn så vi mådde illa. Godnatt. Godmorgon. Inspektion av nya lagret ikväll, mat på Stationshuset. Tack för maten.

För fan! Vad jag ska ha roligt, med mina älsklingar.
Hejdå. För länge.

Vad har lilla du på hjärtat?

Rädda mig. Från odjuret.
Jag behöver en räddare i nöden.
Jävla nöd.Nödig.
Nödrop.Dumskalle.

Jävla neggostämning här på jobbet. Carl Henrik ska sluta och alla tror att det är världens undergång. De är snudd på att de börjar gråta. Och jag får menande blickar för att jag ska på semester i två veckor. Blickar som säga att jag kan föra hela företaget i botten. Vem bryr sig, det är ju bara att hiva ner grejerna och in i en jävla lastbil och sen dra. Nästan.

Jag ska i alla fall till Thailand och jag ska inte tänka en sekund på vad som händer här. Det är inge kul. Jag ska sola, och bli brun. Bada massor, och shoppa. Jag har handlat upp en förmögenhet. Igår. På Kista. Men jag behövde en ny jacka. Och för att det ska bli fint måste jag ha nya skor, och en ny väska och en ny mössa, vantar och halsduk. Och så lite trosor. Man blir glad av att handla och köpa fina saker. Man får det ibland.

Snart är det helg.
Ja.

Och vart har mina grannar tagit vägen? Är dom mina grannar längre?
Ja, så klart.

Kanske.

Man glömmer så lätt. Men det är inte det, det handlar om. Helgen är förbi, allt är förbi. Men ingenting är förgäves. Fredag kan sumeras på detta sätt. Vi åkte upptåg, uppåt till himlen. Ner till Uppsala, 40:- Buss till Gatstenen, 20:-. Vin, redbull och jägermeister hemma hos Klas (Fd. Pungsparken) och Anton. (0:-) Hetsiga diskussioner om fåniga ting. Äntligen någonn som håller med om att man ska säga "din nöt". Om någon som är en nöt. Men alla vet ju att man säger ditt nöt, förutom Anton. Buss tillbaka till stadens torg och vi skulle smuggla in mig på Norrlands Nation. Ändrade planer och vi tog en stänkare och dansade loss på Se7en, tror jag det hette. Sofie gick lös på strippstångarna och Klas började gråta. Jag blev hämtad av en som inte är en gris längre och Anton fick spel och började skrika som en psykfall. Han vandaliserade sitt rum men hoppade som tur var aldrig ner för balkongen. Stackars Sofie blev lämnad i smeten. Lördagen var en degdag. Vi bakade en deg, som blev hemskt goda scones. Söndagen hälsade vi på hos Dan och Aurora i deras fina lägenhet, högst upp, utan hiss. Angående filmern jag har sett. Äntligen; På andra sidan häcken, söta djur, men BARA problem. Jag skojar inte, alla filmer som Disney och alla andra filmbolag gör är bara problemfilmer! Kan ingen någonsin göra en film som bara är glad och lycklig men fina miljöer och söta små djur? Walk the line, mycket bra film, hemsk ,men bra. Kanske lite långtråkig. Men jag förstår inte hur man kan få en film att verkligen se ut som den är gjord förr i tiden. Idag har jag och Carl Henrik än en gång åkt på de hemska skitjobbet. Vi ska byta alla skrotpallar till godkända Europapallar. Men ja! Vad kul, hälften av alla pallar är cppall, och paketen som ligger på väger 50 kilo styck, ni anar inte hur tungt det är att bära och flytta runt på. För fan!

Kanske inte.


Nypkompis.

Jag vill också beklaga mig. Över hur dåligt mitt liv är. För ingens liv kan inte vara underbart jämt. Jag är övertygad om att jag lever i en snudd på felfri tillvaro. Men allas våran egoism och fåfängdhet gör oss blinda, och negativa. Idag, i alla fall idag förmiddag, är min neggodag. Jag är bitter. Bitter för att du är dum i huvudet i verkligheten, men inte i min fantasi. Eftersom jag lever i min fantasi kan jag aldrig förstå vad det bästa är. Jag lever i ett lotsasparadis men skadas av dina dumheter. Bomber och granater, kastar du omkring dig. På mig, mest av allt. Jag har ju inte varit det minsta ledsen, förutom igår. Pytte, pytte lite. För du blir tokig på mig. Men vem bryr sig om en hycklare! Kanske är det sant. Jag litar inte, varför skulle jag annars bli orolig? Om man har slutat, kan man börja igen då? Men å andra sidan kan man ändra sig.  Så att man tar det man får, och skiter i resten. Det kan gå. Det är mitt mål.

Sedan min familj. Jag ska inte påstå något jag inte vet. Men vi funkar inte tillsammans. Alla hatar varandra. Hela tiden. Jag vill inte bort, inte stanna heller. Det finns ingen tid att lösa det som är olöst och förlorat. Det är så mycket som står på spel. Jag kommer förlora det. Hur konkret jag än försökte skriva, blir det ändå bara ord som ingen har en aning om vad jag menar med. Och jag som är emot att man inte ska nämna namn. Namnge kräken för guds skull. Pengar. Allt handlar om pengar.

Inga löften!

Hulk.

Det regnar idag med. Det är mycket mysigt. Så länge jag få sitta här och titta på det genom fönstret, från mitt kontor i min brontostora fleecetröja. Men sen måste jag cykla hem. Typiskt. Fast jag har ätit en chokladmuffins idag. Den var torr. Igår var det kanelbullens dag. Det bjöds på nybakade bullar här, hemmagjorda. Fast mycket kanel i. Jag mår dåligt av banan ibland. Speciellt bananer som är för mogna. Nu mår jag illa, tack vara en banan. Shyrre byrre. Jocke kan äta en hel klase. Det kan nog apor också. Men en banan räcker. För mig.

När det gäller en sak. Kan jag aldrig få nog? Gris. Sugga. Svin. Är vad du är. Med lögner som står mig upp i halsen. Så att jag får kväljningar. Du äcklar mig! Jag tänkte nästan säga att du ska ta ditt pick och pack och sticka och brinna i helvetet där du hör hemma, där ingen blir sårad av det du säger och gör. SNUSKOBERT! Men det blir så jävla tjatigt. Jag vill inte att det jag säger ska vara tomma ord. Som det lätt kan bli för en patetisk, neggokarlslok.

Jag vill gå vilse just med dig inatt. Så att vi kan skratta åt besvären. Och ladda gevären, så att vi kan skjuta söder ditt huvud och skratta när vi tror att din hjärna ska rinna ut. Men det gör den inte. För du har ingen!

HAHA! Idioter.

Kalashelg.

Jag är numera 19 år gammal. Jag vet inte vad jag ska tänka om det. Gammalt men ändå så litet. Meningslös ålder egentligen. Sak samma. Tack alla snälla människor, vänner och bekanta. Nära och kära för uppvaktning och presenter. Jag fick massor av fina saker. Jag är jätteglad.

Jag tänker verkligen inte ta mera dumma kommentarer, och skratta åt mig själv. Folk som tror att de känner mig. Jag är inte det minsta otacksam. Dessutom tänker jag verkligen inte höra hur dumma och knäpp mina kompisar är. Man talar inte illa om sina vänners, vänner. Blä.

Jag ska inte vara så neggig. Vi gillar inte folk som är neggisar. Svampar är gott. Det är en evighet tills man får äta varje dag. För att jag blir så fruktansvärt hungrig. Jag tror ingen blir så hungrig som jag. Som inte svälter. Jag blir hungrig jämt. Idag har jag god mat. Sen ska jag träna, och vara duktig. Så att jag får en kram. Och slipper sova själv.

Glad.