Jag vill också beklaga mig. Över hur dåligt mitt liv är. För ingens liv kan inte vara underbart jämt. Jag är övertygad om att jag lever i en snudd på felfri tillvaro. Men allas våran egoism och fåfängdhet gör oss blinda, och negativa. Idag, i alla fall idag förmiddag, är min neggodag. Jag är bitter. Bitter för att du är dum i huvudet i verkligheten, men inte i min fantasi. Eftersom jag lever i min fantasi kan jag aldrig förstå vad det bästa är. Jag lever i ett lotsasparadis men skadas av dina dumheter. Bomber och granater, kastar du omkring dig. På mig, mest av allt. Jag har ju inte varit det minsta ledsen, förutom igår. Pytte, pytte lite. För du blir tokig på mig. Men vem bryr sig om en hycklare! Kanske är det sant. Jag litar inte, varför skulle jag annars bli orolig? Om man har slutat, kan man börja igen då? Men å andra sidan kan man ändra sig.  Så att man tar det man får, och skiter i resten. Det kan gå. Det är mitt mål.

Sedan min familj. Jag ska inte påstå något jag inte vet. Men vi funkar inte tillsammans. Alla hatar varandra. Hela tiden. Jag vill inte bort, inte stanna heller. Det finns ingen tid att lösa det som är olöst och förlorat. Det är så mycket som står på spel. Jag kommer förlora det. Hur konkret jag än försökte skriva, blir det ändå bara ord som ingen har en aning om vad jag menar med. Och jag som är emot att man inte ska nämna namn. Namnge kräken för guds skull. Pengar. Allt handlar om pengar.

Inga löften!