Vi ses väl nån dag.
Nu har det gått en vecka. Det är söndag. En vecka är för lång tid. Men jag kan inte längre. Jag vill inte glömma bort. Idag känns allting ganska fint. Jag är så trött. Alldeles för få timmars sömn! Men det gör ingenting. Ikväll ska jag sova tidigt, och så är jag ledig från skolan imorgon och får äntligen sovmorgon. FAB! Helgen gick för fort. Igen. Jag har gjort saker som jag kommer att ångra, men som får mig att glömma allting för ett tag. Ibland får man göra sånna saker. Så har jag varit på uppesittarkväll med massa roligt prat, upp tidigt för att göra tårta och åka på loppis. Kalas hela dagen för Kevin, och sen dricka vin och träffa R på Allmänna Galleriet som jag aldrig varit på förut. Fint. Sen roligt film till det blev morgon, och upp tidigt för att åka till IKEA och få ännu mer beslutsångest. Sen hem, borra, skruva packa upp och fixa. Snart är det klart, och det är lite crazy. Stopp.
Puss.
Tentaångest.
Jag sitter uppe, som vanligt. Sista kvällen, och attackskriver. Allt vad jag kan. Slarvigt och osammanhängande. Bara skriver, så att papprena fylls och blir 4 och jag kan skicka det, slippa se det mer. Jag måste klara det här. Annars får jag inte ihop tillräckligt med poäng för att ha rätt till CSN-bidrag. Jag kommer säkert få betala tillbaka massa pengar, bara för att. Allt ska hända på en och samma gång. Såklart. Pengar. Jag har varit på IKEA hela dagen. Med Mia och Sötkorv-Elliot. Det var mys och jag hittade massa bra saker. Tursaker. Sen har vi flyttat dit min säng, skruvat upp en lampa och snart är det ett hem där. Mitt hem. Imorgon, eller idag nu, kommer Andreas hem. Han har varit borta i hundra år, och det ska bli så fint att han kommer hem. Brun, med massa fina saker som glittrar i ögonen, när någon bara varit med om tiden i sitt liv. Så kommer vi att berätta och alla stjärnorna i ögonen slocknar och man får inte njuta av solen som bränt, nätterna när man glömmer allt, skratten, vattnet, sanden, värmen och allt som gör att man laddar upp sina batterier. Batterierna som inte går att ladda upp i Sverige. Väsby. Här. S frågade mig om jag vill fly iväg med honom. Bort, till någonstans. Jobba, festa, sola, tjäna pengar. Inga nackdelar alls. För det finns inte i hans värld. Det låter så bra. Jag vill. Men jag hoppas, för allt jag är värld. Jag är ledsen. Man ska inte vara vaken mitt i natten. Det är då man tänker, när man är den enda i hela världen som är vaken. Fast det är man aldrig. Ingen. Jag har blivit en nattuggla på kvällen, och en mullvad på morgonen. Jag är så trött. Imorgon ska jag ner och träna klockan 11. Sen åka, sy, klippa, bära, fixa, jobba, dricka öl, och höra om äventyr. Sluta va så fin när du är världens fulaste.
Snart faller allt på plats.
Tapeten Familjen!
Jag vet inte vad jag ska säga. Alls. Alla ord har bara tagit slut. Det känns så litet. Jag vet inte varför. Helgen är också slut. Lägenheten är färdigmålad och tapetserad. Jag har bara maniskt målat och timmar har gått utan att jag lagt märke till det. Vi har pausat för Moas 1årskalas, knappt för att äta och för att sova. Det blev så himla fin, så fint att man dör lite. Nu är det bara att ställa in alla saker. Men jag kan fortfarande inte förstå att jag ska bo där. Själv. Fett snart. Ena sekunden vill jag dit, på en gång. Bort. Ha ett eget ställe att va på och bara slippa allt. Andra sekunden vågar jag inte, och det känns såå läskigt. Jag måste be någon sova där med mig första natten. Annars blir det för otäckt. Hjälp. Idag har bella fyllt 7 år och haft kalas hon med. Mys. Kevin har fyllt 4! Alla blir så stora! <3 Imorgon vill jag åka till IKEA och spåra. Men jag får inte plats med sakerna jag redan har, så det känns lite dumt. Men det är strunt samma. Kom och hälsa på!
Puss.
Lova att inte tala om det för honom.
Lisa Bengtsson
Jag så ont i magen att jag inte kan stå upp. Jag vet inte varför. Av allting eller ingenting. Aj. Mitt när vi skulle åka och fixa i lägenheten, som jag hade sett fram emot så mycket. Jättemycket. Som jag så gärna vill ska bli klar, så jag kan fly. Dit. Bort. Mitt då fick jag ont i magen, så vi hann inte så långt. Men en liten bit. Så jag har legat på min dödsbädd med slipdamm i håret hela resten av kvällen. Jag sov, när man sover konstigt djupt och inte vet vad som är dröm eller verklighet, och när jag vaknade hade jag ingen aning om hur lång tid som gått. Vad klockan var. Om det var nästa morgon, sent på kvällen eller tio minuter senare. Obehagligt. Jag vill att det ska gå över nu. Mest till imorgon, så att jag kan måla. Jag vill veta vad som kommer hända. Berätta. Jag tänker så mycket, jag håller på att tankspridd. Inte okej. Vintern är ju så himla fin så man dör lite. Träden blommar, fast på vintern. Isträd. Frost. Men jag längtar efter sommar. Så jag ska nog sola, imorgon. Sola, slinga håret, måla naglarna och allt som jag glömt. Sånt som inte är viktigt längre. Men ändå sånt som man mår bättre av. Ja.
Hjärta.
Tomorrow in a year.
Jag borde skriva att jag lever. Fast att de inte känns som att jag gör det ibland. Ibland känns det som att jag bara tittar på allt, från någon annanstans, och tänker att det inte berör mig. Ibland. Men ofta känns det som man står vid en avgrund. Som man ska kalla sin framtid och sitt fortsatta liv. För livet går vidare.och fortsätter, utan den som vill stanna upp ett tag. Ibland glömmer jag allt. Känner ingenting. Ibland vill jag ringa. Ibland inte. Ibland vill jag skrika och ibland gråta.
Men det som är bra är att i all den här, omtumlande och ofattbara skiten, så händer det fina saker. Det är ju himla bra, för jag vet inte vad jag hade gjort annars. Mia och alla söta tussar räddar mig. Räddare i nöden. För vi fikar, pratar, är tysta, skrattar och pysslar. Tack. Jag har gått till skolan, när jag ska, gjort allt jag ska. Fina klasskompisar. Nu har jag fått min tenta som ska in på tisdag och det måste gå. Jag har fikat med finaste Hannah, som alltid får mig att må mycket bättre. Det bästa av allt är att jag fick en lägenhet idag och jag har fjärilar i magen. Ungefär som man har när man är kär. Fint. Imorgon ska jag upp tidigt, skriva kontrakt, hämta nyckel, titta på tapeter och åka och mäta. Så himla spännande! Jag är bjuden på The Knife - Opera. Hur knasigt är inte det?
Jag räknade inte med nån, alls. Eller gör man det? Alla har varit så himla underbara! Bara ringt, hela tiden. Skrivit, påminnt mig om att jag ska ringa och lova att säga till om jag behöver prata och vara ledsen tillsammans istället för ensam. <3 Alla utom en, den enda jag räknade med, som jag verkligen hade behövt. Jag vet inte varför. Så himla konstigt. Aldrig mer typ. Kan man bli besviken och ledsen för det? För att den inte finns där, hör av sig och försvinner? Va. Va.
Jag spårade när jag tittade på tapeter och det finns så fina så man dör lite.
Som kostar så man dör också, men det är inte så viktigt.
Tapeterna nr. 1: In Trade, PIP
Tapet nr. 2: Lisa Bengtsson design.
Vilken?
Puss!!
Try sleep with a broken heart.
Det är inte det lättaste. Ska man skriva om det här. Eller inte. Det är en som en dålig mardröm. Det händer inte. Det är sånt som bara inte händer. Sånt som inte går att förstå. Men det händer, och man måste förstå. Massa är bra, det är rätt och allt sånt. Men det är hemskt, sorgligt och elakt och vidrigt. Blä. Jag vet inte. Jag kan inte fatta att det händer. Inatt sov vi ingenting. Jag vet inte vad jag ska göra. Man kan inte göra någonting. Det gör bara så ont så man går sönder. Inget hjälper. Jag får sitta och titta, höra, lyssna, prata och hata, känna, gråta. Jag vet inte. Bara krama. Jag åkte och fikade i alla fall. Det var skönt. Att sitta där. Då blir allting långt bort istället. Hemma. Allt som händer där. Dom, det handlar om dom. Inte om mig. Sen skulle vi ha kusinkväll. Men den gick sönder. När man kommer hem får man allting rakt i ansiktet. Jag hade kanske inte velat vara någon annanstans heller. Men ändå. Sluta inte andas bara.
So happy I could die.
Daaaans igårkväll! :D
Jag tar det bra först. Det blir roligast så. Så kan alla strunta i det sista. Alla utom jag. För igår var nog en av de finaste tisdagarna hittills. Helt oväntad. Spontan. En sjukt bra natt på det här året. Som måste bli ett oväntat år. Fullt av överaskningar. Har jag beslutatat mig för. Bra. I alla fall. Jag bestämde mig sent på kvällen för att ta med mig Gullhjärtat för att dricka vin och dansa hela natten. Kanske för att inte drunka i allt. Vi struntade i att det var femhundra minus. Kan det ens bli såhär kallt i Stockholm som det är just nu? Aj. Men vi blev varma fort och dansade med R som jag aldrig har träffat förut. Så himla sjukt. Haha! Vi var sjukt stekiga på Sturehof och Spybar till klockan var fyra på morgonen och jag fick en karatefylla. Då tog vi en bulle hem och sen massa myyyyys. Sluta vara så mysig! När jag vaknade fanns ingen tid att kurera min bakfylla. Jag har tränat. Cred till mig. Nu måste jag ha musik, fett högt, för jag vill inte veta. Inte höra. Det är så sjukt hemskt. Sorgligt. Så det gör ont i hjärtat. Det är det som är det dåliga. Allt som rasar samman, marken bara försvinner under mig. Hela min verklighet blir skev och trasig. Det finns inget att klamra sig fast i. Ingen punkt i livet som är som den alltid har varit. Aj. Massa, massa kramar till min mamma. Som är den bästa som finns! <3
Jag vet inte.
Inget.
Idag vaknade jag i min egen takt. Jag tar mitt eget jullov. Faaan. Kan man få va lite ledig? Tack. Jag vet varken ut eller in. Allt är så upp och ner. Ska jag skita i allt, stanna kvar? Jag vet inte. Jag ska till skolan imorgon i alla fall. Blä. Jag vill hitta något fint, ett jobb jag verkligen tycker om, eller en utbildning som bara känns rätt. Som jag vill. Det är otroligt enerverande att inte vilja. Ovilja. Jag har varit på lunchdejt idag istället. Så sjukt mycket mer givande än fyra timmar föreläsning i skolan. Lätt. De var fint, sen hem till Mia och slita bort mina ögonfransar som suttit kvar alldeles för länge och blivit snea och vinda. Så nu har jag inga kvar. INGA ÖGONFRANSAR! Jag skämtar inte. Jag ser ut som en cansersjuk. Hahahaaeeeehh. Tack. Inte så kul. Mys hela kvällen. Nu ska jag krypa ner i min brors säng, som är en dröm! Dock inte med min bror, han är i Thailand. Faaaan, vad jag längtar tillbaka. Hur bra lär inte han ha det just nu?
Peace.
Jag glömmer att andas.
Jag, Frugan och champange mitt på tolvslaget!! <3
Mitt 2010 började inte så fantastiskt som jag trodde att det skulle göra. Det började på det hemskaste sätt du kan tänka dig. Och ännu värre än så. Av alla gånger mitt hjärta har gått sönder och gjort så ont att jag vill slita ut det och kasta det långt bort, var det här det värsta. Det dummaste, vidrigaste och fulaste. Ingen har varit så dum. Inte du. Jo, du. Nu. Men jag har glömt bort dig nu. Jag har bara en kall klump i hela magen upp i halsen som gör mig spyfärdig. Allt är förstört. Allt är nedkladdat och trasigt. Alla minnen, alla fina minnen. Du är den fulaste i hela världen. Så, och lite till. Massa till. Jag var bara tvungen att skriva av mig det där. Meeeeen, vem har sagt att man måste ha en bra start. Ingen. Det kan fortfarande bli det bästa året i hela mitt liv! Det tror jag på. Kom till sak. Nyårsafton var en CRAZY natt men himla fin. Som en nyårsafton ska vara. Bara att jag inte kom hem och tomten gick sönder. Sedan dess har det gott 3 dagar på det här året och jag har hunnit med massa fint. Träffa Mia, dricka drinkar med Staffan, Robert, Sofie och Emil och ikväll har jag haft romantisk kväll! Det ska jag fortsätta med, tills allt är borta.
Puss.