Åh, vad det är underbart, att få naken dansa polka.
Hoppsan sa, säg hopp i svängarna.
Polkan går på gröna ängarna.
Åh, vad skönt att vara utan kläderna.
Långt från hala dansgolvsbrädorna.
Polka naturell.
Att vara naken gör mitt sinne rent!

Jag är en välupplyst man.
Kom till mig för frälsning.
Ty sanningen gör gott.
Och inte ständigt kacklar lika dant.

Kan du dämpa dig några jävla hekton, innan någon blir skadad?
Tack.

Vem ska jag prata sönder alla nätter med?
Det var så länge sen, det var evigheter sen.
Så vad gör du om jag smiter?
Jag är mördad, och du är bara glad.
Det betyder ingenting. Ingenting.

Läste i morgonbladet.
Att det senaste lösmordet.
Bjöd på en mängd kvikanta detaljer.
Mördaren hade använt vissa atiraljer.
Dessa nämndes i bladet.
Tack.




 

Ursäkta mitt avbrott.
Det har hänt en del mödosamma missförstånd.
Jag kommer att bli ruinerad på dessa.
Jag oroar mig dessutom mycket för mitt "nya hem" om man kan uttrycka sig så.
Till att börja med, hur ska jag hitta dem på Salzburg flygplats?
Min mor och min gode granne kom med ett hett tips att jag ska skylta med mitt namn.
Pinsamt.

Tåget beräknar störta ner för stupet ungefär klockan tre.
Tåget kommer inte ha möjlighet att stanna på någon perong.
Kaffe och bulle, 15 kr, i Cafévagnen.
Välkomna ombord.

Jag måste vara snäll innan jag åker.
Så att ingen kommer fira och skåla att jag äntligen är borta.
Som en vinklippt fisk utan gälar.

Jag kan inte fatta att jag tar studenten på fredag.
Det är knäppt. Champange, blommor och sol.

Mösspåtagning för helvete.
Jävligt roligt. Några lätt skadade tappra lådbilsförare och nära på en gräsbrand av engångsgrillen.
Men annars gick allt bra och vi försökte sjunga den förbannat fula studentsången som ingen kan.
Jag önskar jag kunde skrika som alla andra att sam är bäst.
Men jag hatar sam.
Jag brulleångrar att jag gick det.
Men jag kan skrika att Sp3b är bäst.
För jag älskar min klass i alla fall, det ångrar jag inte.
Men jag skulle lätt ha gått naturbruk istället.
Så jag kan bli en jävla bonde. Vem vill inte vara en bonde.
En illauktande och smutsig bonde.
Jag har nog aldrig varit full så länge i sträck någon gång.
Det var en trevlig morgon, dag, kväll och natt.

Sommaren kommer att mista lite av sin fägring.
Solen kommer att mista lite av sin glans.
När allt vi hade hoppats på föll ihop och gick i kras.
Var det nästan som om glädjen inte fanns.
och nu säger du att inget har någon mening.

Nu har jag nått en punkt i livet.
Där man blir tvingad att förstå.

Jag är en fånge i det fria.
Jag hyser agg.
Jag är bitter mot mina medmänniksor.
Fast inte på riktigt.

Men det ska jag inte vara.
Det finns ingen tid.
Snart är betygen satta.
PANIK.
Men vem bryr sig, det får gå som det går.
Jag har i alla fall gjort mitt Internationella relationer prov.
Vem har varit så jävla dum i huvudet och kommit på att man ska ha ett ämne om det.
TOTALT jävla meningslöst.
Jag fuskade. Man får det.
Jag tycker om att fuska.

För oss som aldrig vet vad vi vill.
För oss som aldrig har kunnat slåss.
Finns en lycka så öm.

Du rev och slet i mitt innersta,
med smutsiga händer.
Som om jag skulle tolerera,
att du skulle dirigera.
Men det blir inget av det,
för du begriper inget alls.
Gud ska veta att det frestar,
att be dig kliva ner,
kliv ner från dina höga hästar.
Gud gav mig mod att insistera,
och att själv få dirigera.
Låt mig säga som det är.
Du ger mig skäl att vara motvals.

Det ska bli så jävla skönt att ta studenten.
Jag ler när jag tänker på det.
Sen slipper man alla.
Alla jävla besserwissrar.
Fast det finns de jag kommer sakna också.

Lite.

Vi ska bada i det ljus som bara vi kan se.
Två lyckliga dårar som tror sig veta hur allt är.
Vi ska bada i det ljus som lyser för oss två.
Vi ska skratta åt de ting som ingen annan skrattar åt.
Jag är din vind. Jag blåser oss dit vi vill.

Hygenorna skrattade, gamarna log.
Jag kände mig bedragen.
Men det var jag som bedrog.
Jag kan inte be dig att glömma.
Jag kan inte be dig förlåta.
Jag kan inte be dig att ta mig tillbaka.
Allt jag kan är att gråta.
Jag såg gamarna flyga runt i mitt hus idag.
Nog är jag rutten, jag vet.
Hygenorna sågs smyga kring mitt hus idag.
Det stinker, det jag gjort dej.
Det känner även jag.

Säg, får jag någonsin träffa dig?
För jag vet att du älskar mig,
annars stämmer du inte in på min filosofi.
Du som är mild och god och generös.
Du som tycker precis som jag.
Du som inte försöker vara så överambitiös.

Igår.
Tvätta bilen i bikini.
Sola med mina goda vänner = Soleksem.
Jag lagade potatisgratäng, lövbiff och grönpepparsås till alla.
Promenad på 7.5 km.
Jag upprepar också; 7.5 jävla km.
Jag har bränt bra många kalorier.
Vi är så jävla bra, Hannah.
Och stackars Sofia som blev indirekt misshandlad på sin match.

Idag.
Är mitt mål att bunkra upp med nödvändigheter inför mitt nya liv.
I ett främmande land.
Hitta en fin, extraordinär studentklänning.
Plugga allt som jag har kvar. (En omöjlighet.)

Din förbannade dåre.
Gör en hungrig mätt.

I den evigt viskande vinden.
Hela tiden hör jag din döda röst.
Du är min dyraste kamrat.

Jag har kommit fram till att jag blott finns till för dej.
Så jag har gjort en karusell av mina känslor.
Så snälla, hoppa på i farten och känn hur du blir yr.
För om vi bara klarar starten så kan vi åka tills vi spyr,
på varandra och lägger ner och stoppar till.
Och säger; fy fan, för dej och dina känslor.
Ta ditt lotteri och stoppa upp någonstans,
och sakta tynar bort i varsitt liv.

Jag lider av inombords panik.
Jag svarar aldrig på brevet.
Jag vill inte åka ifrån alla.
Sen för studenten.
En klänning.
Provet.
Allt.

Du som skrattar lika mycket som jag.
Jag drömmer som jag vill.
Jag drömmer lite till.

Skit samma, man kan ju inte älska alla.
Skit samma, om varenda liten stjärna skulle falla.

Hur mycket jag än ger,  så letar du alltid efter mer.
Du tar allt du kan få.
Ja.
Du har svikit mig.
Bedragit mig.
Du har lämnat, glömt och lurat mig.
Du har lämnat mig i ensamheten.

Nej, men allvarligt talat.
Jag ska skriva brev, när jag är borta. Till Hannah.
Jag början fan bli fet.
En liten fetknopp.

Nu säger jag det för allra sista gången. Sluta nu.
Om jag ser någon av er skjuta en gång till blir det ingen efterrätt.

Hör ni inte vad jag säger?
Då tar jag pistolerna, gevären, granaterna och kanonerna.
Då kan ni inte ha dem, om ni bara håller på att skjuta på varandra hela tiden.
Nu får det vara slut.

Jag bryr mig inte om vem det var som började.
Det spelar ingen roll.
Sluta döda nu.
Sluta kriga.
Nu räcker det.
Nu får det vara slut.

Titta här vad tråkigt det ser ut.
Trasiga hus, ensamma barn, döda människor överallt.
Ingen mat finns det, allt är förstört.
Nu får det vara nog.
Nu får ni säga förlåt.
Gör det.
Säg förlåt till varandra.

Ja.
Ja, gärna.
Jag förlåter dig gärna, säger man, när någon säger förlåt.
Nu får vi hjälpas åt att bygga upp städerna, ta hand om de övergivna människorna,
läka såren och aldrig, aldrig göra om sådana här dumheter igen.
Nu äter vi risalamalta.