Äntligen helg. Helg gör mig glad och ledsen. Jag har ätit en stor chokladmuffins från American Cookies och glass från Ben & Jerry's. Det blir man gladare av. Jag är inte ledsen heller. Bara mitt emellan. Förutom när jag bakar och busar med Mia och Kevin. Det blir man också himla glad av. Jag ska tappa upp ett skumbad nu och bara mysa hela kvällen. Imorgon blir det fest och förhoppningsvis god middag. Om jag vore lite modigare skulle jag skriva ett meddelande till en himla fin människa och fråga om vi skulle ta och dricka vin någon kväll och kanske gå ut och dansa hela natten. Men det vågar jag inte. Jag hade lite tid att slå ihjäl i stan idag efter den goda lunchen med Frugan och jag hittade klänningar fina som bakelser. Men eftersom jag måste ha pengar kvar att gå på Spa för så tänker jag en smula ekonomiskt. En sista hälsning vill jag skicka till min otroligt hjärndöda, inkompetenta lärare på Lärarhögskolan. Så  svagbegåvad tvivlar jag på att man får vara när man undervisar blivande lärare. Stick och brinn. Tre stycken. Den 3 april flyttar Imsa ifrån mig. Det skär i hjärtat att jag inte kan ha kvar min lilla goseboll och gullgumpa. Den sötaste gullkaninen i världen. Alla ringde och skickade mejl för att få köpa henne, men nu ska hon få bo där hon får det bra. Med andra kaninisar på en stor gård. Med massa tid och kärlek.

Peace.

Titta vad klockan är. Jag kan inte sova. Jag kan inte det när det är så här. Fast att jag får sova hur länge jag vill. Min kurs jag läser är värdelös. Slöseri med tid. Lärarhägskolan utbildar inkompetenta idioter med sina efterblivna kurser. Usch. Nu vill jag göra något helt annat. Jag vill inte göra som jag alltid har gjort. Ta den enkla vägen. Göra klart, vara duktig och sen vara missnöjd. Jag kommer att vara missnöjd som färdig förskollärare. Jag kommer vara nöjd att jag är utbildad i ett yrke och kan få ett jobb som stundtals kanske kommer vara givande och roligt. Men jag vill göra något annat. Jag vill skapa. Med eller utan barn. Fast jag har egentligen inget val. Ska jag hoppa av, skulle jag ha sökt ett jobb för flera månader sen. Det har jag inte gjort. Varför är det så svårt att leva ibland. Jag vill uppnå mina drömmar, för mina drömmar är inte helt orimliga. Men det tycks helt omöjligt. Jag är inte vuxen än. Det stör mig. Det stör mig att jag tycker om människan med det största egot på hela jorden. Får man vara utan någonting ett tag. Många gör så, men det verkar inte vara okej för mig. Att hoppa av min kurs. Att inte ha jobb. Att inte veta vart jag ska bo. Att inte kunna leva. Inte vara lycklig. Får man vara så, innan man kommer upp på banan igen. Nej. Men jag orkar inte gå till skolan idag. Jag orkar inte skriva och säga att jag saknar er. Jag orkar inte förlåta. Jag orkar inte glömma. Jag orkar knappt äta. Jag önskar jag var lite modigare. Det skulle hjälpa mig att bli jag. Jag vet inte ens vem jag är.

Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Inte någonstans. Egentligen. Men jag säger förnuftiga saker. Ibland. Till de som inte förstår bättre. Det känns patetiskt och misslyckat. Förutsägbart och hemskt sorgligt. Jag är någon helt annanstans. Så får jag ett brev, och det är precis vad jag skulle behöva göra. Det som inte går nu, när man på så olika platser på jorden. Jag och min älskling är på olika platser i livet. Hur fint vi än har det tillsammans. Måste det vara antingen eller, måste man lösa det på det ondaste sättet. Måste man vara stark hela tiden? Jag hatar att vara stark. En fin fredag hade vi i alla fall. Drack vin och dansade hela natten. Sen gosade jag till jag somnade. Det är det finaste som finns, och vakna i en kram när det luktar nyvaket. Ikväll var det bara jobbigt. Så blir det ibland. Jag vill inte. Men jag måste. Med tvång.

Jag är förvirrad. Jag kan inte höra av mig till mina vänner. Det går bara inte. Jag väljer att inte göra det. Inte till någon. Fast att tiden bara går, för fort. Snart kommer frugan hem från Florida igen. Se. Jag vet inte vad som händer med äventyrarna i Peru. GullMia ringer mig, då har man inte så mycket val. Det är bra. Vi har fikat, ätit Plättmiddag och fikat mera. Myspys. Jag har fått en parkeringsböter och det förstör mitt kapital för denna månad helt och hållet. Nu har tillbringat kvällens och gårdagens alla timmar på Ica, efter att ha lekt lekar på Höglandsskolan. Ätit en äggmacka och grönt Chaite. Nu ska jag äntligen få sova. Efter redovisningen imorgon är det helg och jag ska på två stycken kalas. Bella har fyllt år och Dennis ska få en överraskningsfest. Najs.

Jag tänker.
Men puss på alla.

                                                                                Flickr.com

Gårdagens bravader gick relativt smärtfritt. Mia är så modig, modigare än mig när det gåller sånna saker. Idag är ingen bra dag. Jag vet vad det beror på. Men det är aldrig tillräckligt. Jag ska alltid börja tvivla på min existens. Är mitt liv värdelöst. Så kan jag sätta mig käpprakt upp i sängen klockan sju på morgonen, fast att jag är ledig och kan sova precis hur länge jag vill. Pigg som en lärka men olycklig utan att förstå varför. Det är då behöver man någon som är bra på att kramas och säga fina saker, så att man blir lugn. Men någon sådan har inte jag. Mitt huvud blir så tungt av allt att tänka på. Det finns ingen. Ingen kan förstå en helt och hållet, och jag blir så arg att jag har den som förstår mig allra sämst just när jag är ledsen. Som bara tycker att allt är förstört. Som förstör. Skit. 20 minuter. Fast nu drog jag upp rullgardinen, och vårsolen lyste in. Sen ringde en gullgumma och jag pratade av mig allt. Då försvinner det. Det är bra. Nu ska jag åka och fika och promenera i det vackra vädret och sen ska jag träffa mamma.

Puss.

   

     
Etsy.com

Har ni sett på maken? Nej, jag tänkte väl det. Det är inte klokt så söta saker. Det vattnas i munnen. Man skulle inte kunna gå runt med såna här sötsaker. Man skulle ständigt vara sugen på att gå och fika. Jag vet inte varför jag är så förtjust i smycken som liknar bakverk. Idag har jag varit ledig från skolan. Det börjar bli lite tråkigt att vara så mycket ledig. Lagom är bäst. Istället har jag fikat och strosat runt i affärer, köpt mig en bedårande kofta och hämtat ut medicin på apoteket. Tvättat bilen med Mr. Boll i det vackra vädret och ätit god lunch. Städat och velat flytta. Det vill jag allt oftare. Till något som känns mer som sitt eget. Hoppas det blir snart. Imorgon ska jag följa med Mia på äventyr. Nu har jag och min Karl myspyskväll med Dexter och god Ben&Jerrysglass.

Kärlek.

Jag är så himla sugen på att köpa mig ett par bågar. Med vanligt glas i. Det tror jag skulle vara läckert. Jag har ju så glåmiga och intetsägande anletsdrag att ett par brillor skulle vara på sin plats. Vi får se hur det blir med den saken. Dessa kostar $10, hur mycket det nu blir i svenska kronor. Nu har jag sett över min ekonomi, och kommit fram till att jag även denna månad måste leva på bristningsgränsen. Det kan inte hjälpas. Det som blivit missbrukat har blivit återställt och det är huvudsaken. Idag är jag extra less på alla saker som inte har någon plats hemma hos oss. Jag har lust att bara riva och slita ut precis allt i vår så kallade klädkammare, som mer är en soptipp, och göra en praktisk garderob av det. Men jag vet att när jag är klar så får vi leva med soptippen framme tills bättre tider, och det är nog inte så kul. Idag har jag haft Träslöjd! Det var ett jäkla tag sedan. Så himla roligt, jag sågade, borrade, slipade, limmade och spikade så svetten lackade. Vi skulle tänka som små barn; Titta på små träbitar och se vad vi såg, göra två figurer som samspelade med varandra. Jag gjorde en blåval och en tångruska. Den fick Mattias av mig sen. Jag valde bort träningen idag, för att få se på Anna Pihl och äta upp chipsen. Men imorgon, då jävlar.

Peace.

Hemma igen. Jag fick inte något varmt och hjärtligt välkomnande precis. Men det har jag kommit över nu. Nu vet jag att min bortavistelse är uppskattad. Det tänker jag inte bry mig om. Jag har lite att ta tag i denna vecka. Skolan, har jag bara lämnat åt sitt öde och domedagen är nära. Det känner jag på mig. Imsa har gangit av min mus och min batterisladd till datorn, så detta blir mina sista minutrar. Idag var det kalas för Andreas och han fick en kalkpung, som man ska ha när man klättrar. Så avslöjade jag ju så klart var de andra presenterna kom ifrån. Typiskt. Av Tias fick han avdankade tröjor. Fina. Vi åt bullar, kladdkaka, drömmar, chokladkakor, havreflarn, sockerkaka och marängsviss. Utsökt. Men det blir liksom så konstigt nu. Hjärnan är mätt av allt men magen är hungrig och tom. Redan. Så nu ska vi laga mat och titta på Dexter. Som smittade av sig från Fjällen. Jag hoppas innerligt att det finns lite pengar kvar att spara denna månad. Jag har varit alldeles för duktig på att snylta av mitt sparkapital. Snart åker mina två vänner ut på resa. Jag reser fortfarande ragg när jag tänker på det. Vi är numera bekanta vänner. Än bästa vänner.

Kramkalas.