Mycket retro. Stig Lindberg design.
Vill jag också ha i min framtida självkomponerade servis.
Om det blir någon sådan. Det vet man ju aldrig.

Puss.

Jag har en förkärlek för regnbågar, moln, solar och andra roliga saker. Svampar och frukter. Livets goda ting. Med andra ord. Jag måste få beklaga mig. Idag är det tråkigaste dagen på väldigt länge. Jag sitter helt ensam här. Ingen levande varelse så långt ögat kan nå. Förutom Holger som kommer in lite då och då, för att svära och klaga på hur tråkigt det är. Maria är hemma och kurerar sig. Hoppas, hoppas att hon kan komma imorgon. Annars blir det ohållbart när ingen ringer, förmodligen har alla tekniker påsklov nu. Man vet aldrig. En Selektamaskin har de snälla små liven ställt upp i Matsalen. Med massa gott i, chokladkakor, godispåsar, små bakverk och drickor. Så funkar den inte!

Tortyr.

Äntligen! Den kom i vitt, som jag önskade. Men jag kan inte annat än drömma. Den skulle vara en perfekt sommarjacka. Den skulle passa till allt. Jag lovar. Så är det väl för typiskt, att den inte ska gå att beställa från Topshops hemsida. Varför inte? Jag vet inte. För att jag är inget snille på hemsidors labyriner. Vad är det för fel på mitt postnummer? Jag tvivlar väldigt starkt på att den finns i svenska butiker. Typiskt, helt enkelt.

Jag skulle vilja springa runt så här i sommar. Bland annat. Lägg märke till det. Jag vill springa runt, runt i sommar.
Plocka blommor, bada och grilla.

Vardagen ska börja, i mitt liv igen. Jag har inte saknat den. Jag har nog varit på lite minisemester. Honeymoon. Fast jag har mått dåligt. Men det kan man bortse ifrån. När man är två som är sjuka blir det inte lika tråkigt. Skratt är ju den bästa medicinen, och vi har skrattat massor. I vår lilla misär och till Earl. Jag har blivit lite efterbliven, jag ligger efter i mina vardagliga sysslor. Mina naglar ser ut som Hej kom och hjälp mig. Mitt hår också. Då kan man titta på lite ögongodis. Som det här linnet. Men det finns inte mer.Alla fina saker på Topshops hemsida försvinner samma sekund som de kommer in. Typiskt.Men det här kan man väl sy själv. Mer eller mindre. Man får bara hitta ett annat roligt tyg. Och hjärtknappar. En positiv sak är i alla fall att jag har bil. Hela veckan. Inte min egen dock. En annan. När jag hittar en egen bil att köpa ska jag måla den till en Hippiebil. Med blommor, regnbågar, och stjärnor på.

Jag skulle gärna gå klädd som ett bakverk. Verkar det som. Jag har ingen värk. Detta är heller inget ätbart, måste jag medge. Det är en ring, ingen leksak, som ska passa vuxna, fullt utvecklade människor.  Vi ska få tårta här på fredag. Som tack för att vi har städat lagret kliniskt rent till den store Dr. Zumwinkel. Som struntade i att komma. Typiskt. Men inget är tydligen gjort förgäves och tårta är ju aldrig fel. Snön verkar inte vilja sluta falla. Jag måste nog acceptera att vintern är här för att stanna ett tag till. Men åter till ämnet. Man ska vara försiktig med sötsaker. I gårdagens nyheter kunde man läsa om en åtta-årig pojke som vägde 96 kilo. Okej, det är två mig ungefär. Utspritt på färre centimeter. Han var så fet att han ska bli omhändertagen av myndigheterna. Smart. Akta er, gott folk, så att ni inte äter ihjäl er. Det kan inte vara en smärtfri död. Om det nu finns någon sådan.

Fy farao vad munkar är gott. Ett sånt här halsband skulle vara smaskigt att ha runt halsen. Observera dock att det inte går att äta. En annan god nyhet är att mina försvunna äppelörhängen nu är återfunna. Av okänd  person. Gudarna måste hört mina klagomål om mitt slarvande. Tack. Förmodligen till min kära  mamma, som städat fram  det, ur någon vrå. Min förkylning kan slänga sig i väggen, den bryter aldrig ut. Jag tänker trotsa den, för en till lugn vecka står jag inte ut med. Ikväll blir det till att  lyfta  skrot  på gymmet. Hoppas då att min kropp protesterar och blir sjuk. Så att jag kan jag få vara hemma. Och beklaga mig. Så att jag kan uppskatta detta lugn, jag befinner mig i dagligen. Varför har inte alla sportlov? Det var i alla fall myskväll igår,som man har på lov. Med min efter längtade kusin och glass. Vanilj med kakdeg och chokladbitar. Till Happy Feet. Glada pingvin fötter. Det var en gullig och hemsk film. Man fick en ovanligt snäll bild av oss människor.

Gärna för mig. Äpplen är gott.
Jag är lite bitter för att jag tappade
bort mina örhängen, som föreställde
röda äpplen. Ingen hade tuggat på dem.
Det är så typiskt mig att tappa bort saker,
jag verkligen tycker om. Min mössa till
exempel. Nu har  jag ett substitut, som
jag inte alls gillar. Eller mina fina
pärlörhängen.  Hemma  hos
vårtpungen.Listan kan göras 
lång. I ett kärnhus, skulle
jag nog inte vilja bo.

Ursäkten mottagen.
Jag blir skadad av alla modebloggar.
Men den här klänningen blev jag farligt kär i.



800 kronor hos Asos. Som inte ens har någonbutik i Sverige.
(Vad jag vet.) Och jag ska inte börja handla på internet.
Någon måtta får det vara. Jag önskar mig.
Av tomten.