-

I woke up with a hole in my stomake.

A hole in my stomake. Baby, its the dreams.
But I can't go on with a hole in my stomake.
But still I never find someone like you.
But still I never find peace lika i hope to.
How can i go one without you?

Jag är ledsen. För det blir aldrig som man har tänkt sig. Nästan aldrig. Jag vill så gärna att det ska bli som jag tänker mig hela tiden. Det vore så härligt. Jag har nog feber. Eller så har jag hamnat i klimakteriet. Jag svettas, och fryser. Kallsvettas. Och ändå ska jag jobba nu. Hela dagen och hela kvällen. Det blir jag också ledsen av. Jag vill bara krama allting bra igen. Känna alla saker som jag brukar känna. Det är ingenting som är bra med mig. Jag är bara svår. Så vaknar jag med ett hål i min mage alldeles för ofta. Men sommaren är i alla fall här nu. Känns det som. Vi har ätit vid vattnet i solen. Kalasat hela nästan hela natten och inget mer. Jag vet inte. Berätta.

2009-04-27 @ 11:16:22 Permalink Hemligheter. Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag tror jag slipar min vapen, när ingen ser.

Jag är ensam. Ensammast av alla. I hela stan. Jag ska titta på en film. Dricka te med alla täcken och kuddar jag kan hitta. Det är en hel vetenskap. Ensamhet och tvåsamhet. För er kanske det verkar som det enda jag tänker på. Kanske är det också så. För jag är bra på att sakna. Staffan har jag saknat. Ganska länge. Honom fick jag träffa idag och det var himla mys. Vi ska på picknick imorgon. Hoppas solen vill vara med då. För det är sommar nu. Snart i alla fall. Vi ska bo. Jag vet inte vart jag bor. Det känns så mycket. Jag har aldrig pussats klart. Det går inte.

Jag vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder.

2009-04-24 @ 00:13:03 Permalink Hemligheter. Kommentarer (3) Trackbacks ()

Can I hold you one last time.

GRATTIS FÖDELSEDAG!

Herre gud. Vad ska jag göra. Jag hatar kärlek. Så himla mycket. Kan man ens göra det? Den är som rost. Jag rostar sönder. Lite i taget. Lite varje dag. Men samtidigt är den så vacker. Så att man börjar gråta. Men ingenting kan typ laga rost. Man kan skrapa bort den. Så att man inte ser den. Men rost äter upp. Det kan inte bli som innan igen. För varje gång det regnar. Rostar det lite till. Kanske finns inget kvar sen. Att rosta på. Jag är hungrig. Jag ska rosta bröd. Haha. Nej. Ibland kan det gå veckor, ibland timmar eller dagar. Minuter. Innan det regnar igen. Jag hänger inte med. Varje gång känns det som att någon häller cement i hela mig. Mest i mitten. Där hjärtat sitter. Nu ska jag försöka att muntra upp mig själv. För det är ingen som kan det. Det är ganska svårt. Jag har tiden emot mig. Den går så fort. Snart är det kväll och natt och man kan inte stoppa den. När jag vaknar imorgon kommer den helt plötsligt gå långsamt igen. Och en helg blir ofattbart lång.

Men för att inte dränka mig i sorg och bitterhet över hur kärlek behandlar mig. Så ska jag på kalas i helgen. Frugan fyller år. Jag skulle hemskt gärna vilja se Hoffmaestro. Musik. Jag älskar musik. Jag älskar dig. Jag älskar kärlek med. Ibland.

2009-04-22 @ 15:03:40 Permalink Hemligheter. Kommentarer (0) Trackbacks ()