GRATTIS FÖDELSEDAG!

Herre gud. Vad ska jag göra. Jag hatar kärlek. Så himla mycket. Kan man ens göra det? Den är som rost. Jag rostar sönder. Lite i taget. Lite varje dag. Men samtidigt är den så vacker. Så att man börjar gråta. Men ingenting kan typ laga rost. Man kan skrapa bort den. Så att man inte ser den. Men rost äter upp. Det kan inte bli som innan igen. För varje gång det regnar. Rostar det lite till. Kanske finns inget kvar sen. Att rosta på. Jag är hungrig. Jag ska rosta bröd. Haha. Nej. Ibland kan det gå veckor, ibland timmar eller dagar. Minuter. Innan det regnar igen. Jag hänger inte med. Varje gång känns det som att någon häller cement i hela mig. Mest i mitten. Där hjärtat sitter. Nu ska jag försöka att muntra upp mig själv. För det är ingen som kan det. Det är ganska svårt. Jag har tiden emot mig. Den går så fort. Snart är det kväll och natt och man kan inte stoppa den. När jag vaknar imorgon kommer den helt plötsligt gå långsamt igen. Och en helg blir ofattbart lång.

Men för att inte dränka mig i sorg och bitterhet över hur kärlek behandlar mig. Så ska jag på kalas i helgen. Frugan fyller år. Jag skulle hemskt gärna vilja se Hoffmaestro. Musik. Jag älskar musik. Jag älskar dig. Jag älskar kärlek med. Ibland.