Jävla helvete.
Jag vill inte fira nyår.

Det känns fånigt. En aning fårigt. Att du, som är en böld. Under ullen. Skulle tala fast någon. Med rep vassa som taggtråd. Fast du inte ens är någon talare. Tal och tal. Prat. Får och får. Människa. Böld och böld. Idiot. Det hör inte hit. Bara en sann bedragare skulle göra något sådant. Kasta saker som inte kan förmultna i komposten. Något som lever och älskar. Skrattar och kramas. Förhalade lögner. Det är inte förankrat till verkligheten. Är det något jag tycker om, så är det att vara fri från verkligheten. Från det bruna, fula och elaka. I min dröm. I mina ögon är det tvärtom. Jag kan inte göra någonting åt det. Jag räcker aldrig till, inte jag, inte mina ord. Ingenting. Och det betyder ingenting. Alls. Jag vill förinta sånna som du.

Snart är det pissjul. Utan snö. Vi äter bara gula saker på vårat julbord. Äggula, bananskal och gul snö. Det är inte så gott, men det är lätt att göra själv. Det är så svårt att hitta julklappar. Men det jag gillar bäst, är mörkret. När man kan tända ett ljus. Så att det sprider värme, det är ingen myt. Men det måste vara på vintern, då det märks. Det gillar jag bäst. Ja. Så snälla, förstör inte det. Förstör inte allt. Hela tiden.

Jag kan skrika, slåss och gråta hur mycket jag vill. Det spelar ingen roll. Det är mig det är fel på. Jag som blivit en blodigel på något som inte innehåller något blod. Och din pinsamt äckliga stil gör att jag försöker tömma dig på ännu mera blod. Du vet om mitt blinda tvivel och skrattar åt mig. Fortsätter att kratta dina löv, som inte finns. Dom ska vara fastfrusna under ett tjockt täcke av snö. Din karma är så låg, att du förmodligen blir en jävla snigel i nästa liv. Som folk cyklar över på gångvägen när det regnar.

Varulvstjut.

Kom in i min värld istället.

Jag är fri, och tar allting förgivet.
Jag tar lycka i sinom tid förgiven.
Jag kan skratta åt livet.
Jag lever för stunden, precis som du.
Jag.

I ett virrvarr av chanser och val.
Ont om rutiner. Gott om dåliga vanor, gott om kittchiga planer.
Jag blir oinspirerad och ledsen, av kraven och stressen.
Jag lever för kicken, preics som du. 
Med frihet i blicken, precis som du.
Du.


Gayfilm. Taccos. Mysas. Stadens torg. Inga julklappar, förutom till mig själv. Sushi, thai och en halv grillad kyckling. Chips och äppelvil. Dans och skratt. Roligt. Dålig musik och ont i halsen. I mina stela lakan. Julkalas, pussel, skinka och risgrynsgröt. Film och mat. Jag tackar aldrig nej till mat. Tack.

18.

Stressig fredag. Jag minns inte ens. Jag minns mat, och sova. Min mat och sovklocka ringde. Sen kom du, och störde mig. Ego. Jobba på lördagen, många surisar. Goda mandariner köpte jag. Fest i Trångsund, med Bella. Hos Amandas vänner. Det var trevligt. Sen Mosebacka och titta på knäppisband som spelade Brasilienmusik. Rolig dans. Med Edgar och Co. Sedan Debaser som inte vill ha oss, och vi hittade konståkarna mitt på medborgarplatsen. Medusa efter en lång prommis. Där grisen geggar på någon rödhårig göteborgare. Då blev jag ledsen. Sen var jag ledsen hela kvällen. Sen var jag tvungen att spela glad. Sen sa grisen förlåt. Men förstår ändå ingenting. Man gör inte så om man tycker om någon. Så snälla sluta ljug, för jag litar fortfarande på. Dig. Den. Du är fortfarande en gris. Jag kanske är glad nu, men när helgen kommer hamnar jag i komposten. Mer eller mindre, om man tycker att det är okej, att hålla andra idioter i handen och sitta och sliska varandra i öronen för att det så roligt att prata med varandra. Så roligt att man inte har tid att krama om den som man har sagt att man tycker om, och vill sova med. Att man måste ut, fort och prata vidare. Jag är ett X. Ingenting. Jag vill vara Jessica. Nej, man är bara kompisar, trots att man vill följa efter som en svans och stå bredvid och stanna kvar hur länge som helst och inte bry sig ett skit om att jag vill hem och sova. Man är bara kompisar och man måste ta varandras nummer. Jävla efterblivna gris. Kulting. Det är säkert så varenda jäkla gång ni går ut, och man ska gegga på äckliga dregg. Jag geggar inte. Eller klänger. Jag vill det på den jag tycker om istället.

Så hejdå. För du tycker inte om mig. Problem att festa tillsammans för att jag ska råka titta på dig när du dreglar över andra och vill sätta på annat folk. Oj, vad iaktagen man känner sig. Det är för att man ska inte vilja hånga med andra om man tycker om någon. Så, förstå att du inte tycker om mig.

Nu har jag tagit ut mina agressioner. Jag får tänka som jag vill här. Alla som också tycker att grisar är dumma kan säga det till alla utom mig. För jag vet att en gris kan vara snäll, oftast.

Blä.