Fy farao vad munkar är gott. Ett sånt här halsband skulle vara smaskigt att ha runt halsen. Observera dock att det inte går att äta. En annan god nyhet är att mina försvunna äppelörhängen nu är återfunna. Av okänd  person. Gudarna måste hört mina klagomål om mitt slarvande. Tack. Förmodligen till min kära  mamma, som städat fram  det, ur någon vrå. Min förkylning kan slänga sig i väggen, den bryter aldrig ut. Jag tänker trotsa den, för en till lugn vecka står jag inte ut med. Ikväll blir det till att  lyfta  skrot  på gymmet. Hoppas då att min kropp protesterar och blir sjuk. Så att jag kan jag få vara hemma. Och beklaga mig. Så att jag kan uppskatta detta lugn, jag befinner mig i dagligen. Varför har inte alla sportlov? Det var i alla fall myskväll igår,som man har på lov. Med min efter längtade kusin och glass. Vanilj med kakdeg och chokladbitar. Till Happy Feet. Glada pingvin fötter. Det var en gullig och hemsk film. Man fick en ovanligt snäll bild av oss människor.