Titta vad klockan är. Jag kan inte sova. Jag kan inte det när det är så här. Fast att jag får sova hur länge jag vill. Min kurs jag läser är värdelös. Slöseri med tid. Lärarhägskolan utbildar inkompetenta idioter med sina efterblivna kurser. Usch. Nu vill jag göra något helt annat. Jag vill inte göra som jag alltid har gjort. Ta den enkla vägen. Göra klart, vara duktig och sen vara missnöjd. Jag kommer att vara missnöjd som färdig förskollärare. Jag kommer vara nöjd att jag är utbildad i ett yrke och kan få ett jobb som stundtals kanske kommer vara givande och roligt. Men jag vill göra något annat. Jag vill skapa. Med eller utan barn. Fast jag har egentligen inget val. Ska jag hoppa av, skulle jag ha sökt ett jobb för flera månader sen. Det har jag inte gjort. Varför är det så svårt att leva ibland. Jag vill uppnå mina drömmar, för mina drömmar är inte helt orimliga. Men det tycks helt omöjligt. Jag är inte vuxen än. Det stör mig. Det stör mig att jag tycker om människan med det största egot på hela jorden. Får man vara utan någonting ett tag. Många gör så, men det verkar inte vara okej för mig. Att hoppa av min kurs. Att inte ha jobb. Att inte veta vart jag ska bo. Att inte kunna leva. Inte vara lycklig. Får man vara så, innan man kommer upp på banan igen. Nej. Men jag orkar inte gå till skolan idag. Jag orkar inte skriva och säga att jag saknar er. Jag orkar inte förlåta. Jag orkar inte glömma. Jag orkar knappt äta. Jag önskar jag var lite modigare. Det skulle hjälpa mig att bli jag. Jag vet inte ens vem jag är.