Hemma igen. Jag fick inte något varmt och hjärtligt välkomnande precis. Men det har jag kommit över nu. Nu vet jag att min bortavistelse är uppskattad. Det tänker jag inte bry mig om. Jag har lite att ta tag i denna vecka. Skolan, har jag bara lämnat åt sitt öde och domedagen är nära. Det känner jag på mig. Imsa har gangit av min mus och min batterisladd till datorn, så detta blir mina sista minutrar. Idag var det kalas för Andreas och han fick en kalkpung, som man ska ha när man klättrar. Så avslöjade jag ju så klart var de andra presenterna kom ifrån. Typiskt. Av Tias fick han avdankade tröjor. Fina. Vi åt bullar, kladdkaka, drömmar, chokladkakor, havreflarn, sockerkaka och marängsviss. Utsökt. Men det blir liksom så konstigt nu. Hjärnan är mätt av allt men magen är hungrig och tom. Redan. Så nu ska vi laga mat och titta på Dexter. Som smittade av sig från Fjällen. Jag hoppas innerligt att det finns lite pengar kvar att spara denna månad. Jag har varit alldeles för duktig på att snylta av mitt sparkapital. Snart åker mina två vänner ut på resa. Jag reser fortfarande ragg när jag tänker på det. Vi är numera bekanta vänner. Än bästa vänner.

Kramkalas.