Elak.

Det känns som vi trillar ner för stupet.
Ibland.

Jag kan inte sova.
För jag vet inte om du hittar hem.
Man kommer inte fram.

Imorgon kanske allt är borta.
Ingenting är som vanligt längre.
Krama mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback