Valborg var trevligt. Med en varm brasa.
Men dessto mindre förankrat i verkligheten.

Så, snälla. Ta mig till en äng.
Så ska jag dansa.
Så ska jag sjunga.
Fast jag inte kan.

Sverige är så brutalt slitet.
Håliga vägar, smuts och grus.
Industrier, maskiner och fula hus.
Det finns ingen som helst symetri.
Det är bara äckligt fult.

Vad ska du göra med tiden?
Med alla tusentals nätter och dar.
Ska du schemalägga hela livet,
eller har du din rastlösa frihet kvar?

Jag är fri. Jag är djävulen.
Välkommen hit min vän.
Till ingenmansland.