Lisa Bengtsson

Jag så ont i magen att jag inte kan stå upp. Jag vet inte varför. Av allting eller ingenting. Aj. Mitt när vi skulle åka och fixa i lägenheten, som jag hade sett fram emot så mycket. Jättemycket. Som jag så gärna vill ska bli klar, så jag kan fly. Dit. Bort. Mitt då fick jag ont i magen, så vi hann inte så långt. Men en liten bit. Så jag har legat på min dödsbädd med slipdamm i håret hela resten av kvällen. Jag sov, när man sover konstigt djupt och inte vet vad som är dröm eller verklighet, och när jag vaknade hade jag ingen aning om hur lång tid som gått. Vad klockan var. Om det var nästa morgon, sent på kvällen eller tio minuter senare. Obehagligt. Jag vill att det ska gå över nu. Mest till imorgon, så att jag kan måla. Jag vill veta vad som kommer hända. Berätta. Jag tänker så mycket, jag håller på att tankspridd. Inte okej. Vintern är ju så himla fin så man dör lite. Träden blommar, fast på vintern. Isträd. Frost. Men jag längtar efter sommar. Så jag ska nog sola, imorgon. Sola, slinga håret, måla naglarna och allt som jag glömt. Sånt som inte är viktigt längre. Men ändå sånt som man mår bättre av. Ja.

Hjärta.