Jag borde skriva att jag lever. Fast att de inte känns som att jag gör det ibland. Ibland känns det som att jag bara tittar på allt, från någon annanstans, och tänker att det inte berör mig. Ibland. Men ofta känns det som man står vid en avgrund. Som man ska kalla sin framtid och sitt fortsatta liv. För livet går vidare.och fortsätter, utan den som vill stanna upp ett tag. Ibland glömmer jag allt. Känner ingenting. Ibland vill jag ringa. Ibland inte. Ibland vill jag skrika och ibland gråta.

Men det som är bra är att i all den här, omtumlande och ofattbara skiten, så händer det fina saker. Det är ju himla bra, för jag vet inte vad jag hade gjort annars. Mia och alla söta tussar räddar mig. Räddare i nöden. För vi fikar, pratar, är tysta, skrattar och pysslar. Tack. Jag har gått till skolan, när jag ska, gjort allt jag ska. Fina klasskompisar. Nu har jag fått min tenta som ska in på tisdag och det måste gå. Jag har fikat med finaste Hannah, som alltid får mig att må mycket bättre. Det bästa av allt är att jag fick en lägenhet idag och jag har fjärilar i magen. Ungefär som man har när man är kär. Fint. Imorgon ska jag upp tidigt, skriva kontrakt, hämta nyckel, titta på tapeter och åka och mäta. Så himla spännande! Jag är bjuden på The Knife - Opera. Hur knasigt är inte det?

Jag räknade inte med nån, alls. Eller gör man det? Alla har varit så himla underbara! Bara ringt, hela tiden. Skrivit, påminnt mig om att jag ska ringa och lova att säga till om jag behöver prata och vara ledsen tillsammans istället för ensam. <3 Alla utom en, den enda jag räknade med, som jag verkligen hade behövt. Jag vet inte varför. Så himla konstigt. Aldrig mer typ. Kan man bli besviken och ledsen för det? För att den inte finns där, hör av sig och försvinner? Va. Va.

Jag spårade när jag tittade på tapeter och det finns så fina så man dör lite.
Som kostar så man dör också, men det är inte så viktigt.

Tapeterna nr. 1: In Trade, PIP

Tapet nr. 2: Lisa Bengtsson design.

Vilken?

Puss!!