Jag sitter uppe, som vanligt. Sista kvällen, och attackskriver. Allt vad jag kan. Slarvigt och osammanhängande. Bara skriver, så att papprena fylls och blir 4 och jag kan skicka det, slippa se det mer. Jag måste klara det här. Annars får jag inte ihop tillräckligt med poäng för att ha rätt till CSN-bidrag. Jag kommer säkert få betala tillbaka massa pengar, bara för att. Allt ska hända på en och samma gång. Såklart. Pengar. Jag har varit på IKEA hela dagen. Med Mia och Sötkorv-Elliot. Det var mys och jag hittade massa bra saker. Tursaker. Sen har vi flyttat dit min säng, skruvat upp en lampa och snart är det ett hem där. Mitt hem. Imorgon, eller idag nu, kommer Andreas hem. Han har varit borta i hundra år, och det ska bli så fint att han kommer hem. Brun, med massa fina saker som glittrar i ögonen, när någon bara varit med om tiden i sitt liv. Så kommer vi att berätta och alla stjärnorna i ögonen slocknar och man får inte njuta av solen som bränt, nätterna när man glömmer allt, skratten, vattnet, sanden, värmen och allt som gör att man laddar upp sina batterier. Batterierna som inte går att ladda upp i Sverige. Väsby. Här. S frågade mig om jag vill fly iväg med honom. Bort, till någonstans. Jobba, festa, sola, tjäna pengar. Inga nackdelar alls. För det finns inte i hans värld. Det låter så bra. Jag vill. Men jag hoppas, för allt jag är värld. Jag är ledsen. Man ska inte vara vaken mitt i natten. Det är då man tänker, när man är den enda i hela världen som är vaken. Fast det är man aldrig. Ingen. Jag har blivit en nattuggla på kvällen, och en mullvad på morgonen. Jag är så trött. Imorgon ska jag ner och träna klockan 11. Sen åka, sy, klippa, bära, fixa, jobba, dricka öl, och höra om äventyr. Sluta va så fin när du är världens fulaste.