Inte som i alkoholist eller narkoman. Bara periodare i humöret. Jag undrar hur jag blev så, och om det går att ändra på. Allt annat än perfekt. Mitt humör är aldrig likadant eller stabilt. Just nu är jag i en period där allt känns fel. Väljer jag en sak blir det fel, väljer jag det andra känns det ändå fel. Om jag följer min mage så känns det bara larvigt. Som idag, ska jag mysas med Hannah och Sofia. Men jag vill verkligen inte. Jag är så jäkla trött. Jag hatar folk som inte orkar ses för att de är trötta. Nu gör jag samma sak själv. Men idag vill jag verkligen bara krypa ner under täcket och titta på all skit omkring mig och vägra allt. Vägra plugga, vägra rensa klädberget, vägra ta ut soppåsen som gör att luften blir förgiftad. Jag vill ingenting. Titta på film och äta något gott, som jag inte orkar laga. Dessutom har jag lovat att baka muffins till Mattias och hans kompani. Men Blä för det. Blä för att jag är sämst på att baka. Så simpla saker som muffins. Egentligen blir det inte ens nå trevligt att mysa hemma när det är stökigt men det kan inte hjälpas. Min nya mobil, som visade sig vara kassare än de flesta. Men den är ny i alla fall, och det enda jag ska göra med den är att ringa. Och spela ett spel som inte finns. Hoppas alla tycker att det är okej, att jag är hemma. Annars känns allt bara fel. Fel. Fel. Fel. Fel. Jag är på felhumör. Men balsamet var bra. Snart är det nyår. Jag har hittat en dassig klänning att ha på mig. I värsta fall.

Fel.