Ja ba göre. Jag är inte i närheten lika bitter som dagen efter jag kom hem. Hem till vad? Ingenting. Kan man få de? Komma-hem-från-semster-deprission? I så fall lider jag av den. Så jag har ungefär ingenting att säga eller göra. Förutom att jobba nio dagar i rad, över hela midsommar som jag alltid brukar dansa på uppe på landet. Sorgligt. Men jag ska vara på annan fest hos fina Hannah. Men innan man börjar jobba kan man ligga och sola, äta glass och lotsas som att man är ledig och inte är i tard-väsby eller någonstans. Vad trött jag blir. Sommaren är så fin, det går inte att glömma. Jordgubbarna är så goda, du är så mysig så man dör lite.