Tidig fredagmorgon och SOL! Ren tvätt och nystädat. NAJS. Frulle och möta upp bror, krama Joel som sprungit ut från Rudbeck och aldrig mer behöver gå tillbaka dit. Jag blev lika tårögd idag med. Jag förstår inte varför. Det är så mycket känslor. Alla är så glada, de sjunger, skriker och hoppar. Ut från skolan. Skolan. Som man gått i hur länge som helst. Man är fri. Det är sorgligt och lyckligt. Man ska prova sina vingar och det är ju ungefär hur läskigt och spännande som helst. Gud, jag börjar bli gammal. Så fick jag torka mina larviga tårar och åka hem för att säga grattis till min pappa med bubbel och jordgubbar. Sen cykla ner för att jobba bort några soliga timmar och en mottagning med hemskt god mat säkert. Usch. Hem igen och allt bara rasar samman ibland. Men om man spelar lite kort så känns det inte lika mycket. Kan inte alla vara snälla mot varandra bara. Det vore ju så himla mycket bättre. Så mycket bättre. Är en fin låt av Ted. Lyssna. Nu är klockan prick tolv, jag ska måla mina naglar, hitta något bra att ha på mig imorgon, packe en liten utflyktsväska för imorgon är det Skrattstock.