Bild från Hultsfred 09.

Kommentarer är överflödiga.

Min dator är döende. Jag kan inte göra annat än bara titta på. Men jag är inte ledsen. Snart sitter vi på ett plan, åker inte så fasligt långt bort men tillräckligt för att slippa allt här. I en vecka. Till varmare luft, förhoppningsvis sol, bad, grekisk sallad, tsatsiki, vin och FÄST. Jag längtar ihjäl mig. De ska bli så JÄVLA FAB! Jag ska ta massa kort. Jag ska. Jag va ju så bra. Nu är jag så dålig. Jag förstår inte varför jag blev det. Resväskan står och väntar på att bli packad, mitt pass som jag letade som en besatt efter ligger här bredvid, imorgon ska jag in till stan och köpa allt som behövs. Gud, jag orkar inte vänta. Nu måste jag fokusera. Skriva en lista tack vare mitt glömska, tröga huvud. Diska, vika in tvätten, duscha, soooova. Ett löfte. Aldrig i hela mitt liv göra så igen. Lovar.