Olycklig kärlek. Jag tror jag ska skriva lite memoarer. Ur mitt tidigare ynglingaliv, som kärlekskrank, patetisk tonåring. Jag vet inte. Jag känner mig jättedum som försöker råda om saker jag absolut inte skulle gjort själv. I dagens läge skulle situationen nog se annorlunda ut. Jag skulle väl ha lärt mig av mina misstag tänker kanske många? Jag känner inte så många. Men några. Förhoppningsvis. Men då ska jag kontra med; ni har inte vart kära på riktigt. Haha. Nej, men vissa har stolthet att tänka på, andra inte. Vissa har stolthet kvar men gör dumma val ändå. Att inse fakta är svårt. Eller sanningen som alltid finns. Man vill se paradiset som man skapar i sina drömmar. Och se brillorna sätter man på sig när han står där. I dörren. Och man tänker:

Kom ge mig orden vi lever av.