Igår blev jag tagen av polisen. Eh, okej. För första gången i min historia med körkort i min ägo. Jag har inte körkort längre. Det var bara en tidsfråga, innan de skulle stoppa mig, min trafikfara. Jag skojade. Till det, lite granna. Jag skulle försöka köra inne istan, som den snälla flickvän jag är. Och hämta min karl som var ute på äventyr. Jag kör fel. Och Stockholms vägar är inte byggda för att köra fel, speciellt inte svänga av på fel avfart. Smart. Jag hittade inte tillbaka till någonstans där jag kände igen mig. Vilse. I pannkakan, kände jag mig. Och frågade närmaste mest nyktre personen jag kunde hitta. Jag fick den sämsta beskrivningen man kan tänka sig, och körde någonstans man inte kom ut ifrån, enkelriktat överallt. Så jag körde ut mot trafiken några meter för att komma ut på vägen. Det var inte en endaste jäkla bil så långt ögat kunde nå. Förutom polisen. Som tog mig. Och nu sitter jag här i min fyllecell och tänker över mina hyss. Aldrig mer ska jag vara snäll och hämta någon i stan. Jag hatar att köra i stan. Piss.

Ps. Poliserna tog mig inte. De undrade vad jag sysslade med, och jag talade om att jag var vilse och fick den knasigaste vägbeskrivningen. Då förklarade de vägen och önskade mig en fortsatt trevlig kväll. Ds.