Dit längtar jag än.

Mina fördjupade tankar om livet.

Finns här någon som hittat en själ?
Var då så vänlig och behandla den väl.
Behandla den som den var gjord av porslin.
Var god ta det vackert, för det kan vara min.

Det finns ett ord för vad jag lider av men jag har glömt det nu.
Vi flåsar efter luft. Bland nässlor, mossa och plantage, går vi sakta mot slitage.
Sliten är vad jag är. Hostar gör jag. Ont gör det.

Och där från ingenstans lyser månen på vår kärleksdans,
och det finns en smärre chans att vi förenas i din blomsterkrans,
och jag ska aldrig önska mej någon annan stans.
Vi skulle klara vad som helst. Vi skulle aldrig säga nej.
Jag vet vart jag ska. Men du visste inte hur.

Jag fryser om dina händer.
Hjärnbalk och vätskefyllda hålrum.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback