Slå dig ner en stund, tills brådskan har gått över.
Jag med. Bara du och jag, och ingen annan.

Jag springer för att hinna, hinna ifrån min rygg.
Jag springer för att jag varit stygg.
Om jag rör mej riktigt snabbt, hinner ingen ikapp.
Det bästa var att smita. I guds utvalda stad.
Där en är ledsen, nån är mördad och nån är bara glad.

Men jag får inte lyssna på det där. För det påminner. Dig.
Igår var årets första studentskiva. Med sofia, på Umbra.
Roligt. Men man kände inte så många.

I ditt bröst finns en kuslig maskin.
Den har en röst och slukar dyrbar bensin.
Den producerar hopp, och kastrerar drömmar ibland.
Små späda barn med hjärtan som elefanter.
Gud uppfinns något nytt, som gör det lätt att hålla ut,
för dom som väntar, dom som orkar vänta.

I en formel av ord.