Är man ensam,
längtar man att bli två.
Men är man två,
så är man alltid tre:
Den tredje är den ensamma,
som fortfarande är ensam.

Javisst. Jag är ensam. Och bedrövlig. I min sjukdom.
Nu kan jag i alla fall titta lite på tv, och sitta lite här.
Det kan faktiskt vara fågelinfluensan. Ja.
Men alla dör inte av den.

Jag kan väl ta en till.
Värd att läsa.

Vi är alla
alla de andra
fast vi inte vet om det,
och din vän
går i dig fast du
inte ser hans spår!

Vad du anförtror åt mej, ska jag anförtro åt dej.
Du berättade att du saknade mej inatt, det gör jag med.
Två ögonpar i tomhet.

Som att vinka åt en blind. Som att skrika åt en döv.
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik.