Jag ska berätta om en idiot. En riktig. Jag trodde det var speciellt. Men det var ett stort fult misstag. Ett arrogant jävla missfoster. Och ett jävla hyckleri. Lögner och bedrägeri. Bort. Man får inte göra så. Inte för mej. Och det bestämmer jag. Man kan inte stänga av. Och sätta på när det passar igen. Jag vill andas något nytt. Och det ska jag. Snart är det sommar, och jag ska härifrån. Men vem hör en sådan sliten kommentar?

Våren är här. Tussilago.
Jag höjer mitt glas, för pack och filas.
Och vi hyllar våran förgängelsedemon.
Sedan reser vi de glas som föll under festen.

Sollentuna med Hannah, gott.
God lunch, så klart.
Man måste äta.

Nu är döden uppenbar.