Det är så slaskigt ute. Men det värmde i mitt hjärta när jag såg de första vårblommorna. Vita, lila och gula krokusar, och små snödroppar. Mitt hopp om våren och värmen har kommit tillbaka. Det rinner massa vatten nu, av all den stora massa snö som fallit. Javisst, översvämming. Naturens lagar i balans. Men vuxenlivet hann ifatt. Det är ångest, tvång och höstsesong och ekonomisk undergång, varje hinder är så tåligt och robust. Så det är ingen som har lust. Ingen som har tid. Det finns en sliten myt i allt. Du tror jag har slutat lyssna på alla de goda råden? Jag kommer faktiskt inte ihåg.

Som om lyckan var en fjäril.
Vi skaffar hov att fånga den i.
Fast den trivs bäst när den är fri.
Finns ingen bur som den trivs bra i.

Gå och ta en kaka du.