Jag har ramlat i min trapp igen. Jävla mongolidtrapp. Den är säkert byggd för mongolida. Grejen är den att man måste gå skitbrett med benen i den, för det går bara att ta varannat steg. Det är svårt att förklara men det gjorde ont i alla fall. Jag har rensat gräs och lyssnat på Swens Ipod. Han förklarade hur den funkade som om jag skulle vara en 85 årig tant som aldrig sett en teknisk apparat förut. Jag visste redan hur den fungerade. Glass. Varför kan du inte komma och krama mig? Jag har i alla fall lärt mig hur scype fungerar, så man kan prata över internet. Gratis! Det var igår, då var jag på otroligt negativt humör. Tack och Lov, att Hannah känner mig så väl. Här får man inte klaga och vara på dåligt humör, inte för att jag skulle kunna det på tyska. Den enda svordomen som finns är schiese. Fantasilöst. Jag fick även en fluga i ögat igår, ett mycket kritiskt ögonblick där jag var tvungen att välja mellan att köra ner i diket och pila ut flugan eller blunda och hoppas på det bästa. Det kom nämligen mötande cyklister, i min snabba bedömning av vägens bredd, smärtan och min styrningsförmåga, valde jag att chansa på det bästa och mycket riktigt, jag kom förbi utan större skador trots att det vinglade något förskräckligt. Jag vill inte påstå att det var en nära-döden-upplevelse men jag hade ingen hjälm, så det kunde slutat illa. Det är hysteriskt mycket flugor, speciellt på cykelvägen. Förstår de inte att det är extremt olyksdrabbat område? TIdigare har jag klarat mig hysat bra, jag har fått några i munnen, några enstaka i öronen och näsan, men det gör ingen större skada. Idag ska jag ha brillor och musik i öronen, det minskar chanserna radikalt för flugorna att hamna på oönskade ställen. Söndag blodiga söndag, vad tråkigt jag har. Allt är stängt.