Dagarna på resande fot. Vi färdades med tåg. Det var varmt, kvavt, hett, jobbigt och ganska tråkigt. Vi åt goda muffinsar och äckliga frallor, som förmodligen gått ut i datum för länge sedan. Farfar Frankie hämtade oss i Bruck am Mur och berättade sin släkthistoria för mig med extremt långsam och övertydlig tyska. Omtänksamt men enerverande. Jag fick höra hur många hektar skog han ägde och hur många berg han bestigit i sin ungdomens vår. Imponerande. Han och sina förfäder samt sin försfödda sån är döpta till Frankie, det går i släkten. Fantasilöst. Gott Dank Peter som slapp. Farmor bjöd på hemlagad körsbärspaj med katthår från den svarta katten Willy med svår övervikt. Alla ville bli fotade bredvid mig och jag var en sådan leibes Mädschen. Vi spelade Menchen ärger dich nicht, Fia med knuff, med schmisepflikt, knuffplikt. Till middag serverades Leberkäse och ärtris. Ris med sönderkokta ärtor i. Mycket gott faktiskt. Jag sov i en liten säng där Jesus på korset ängde prydligt med en avbild av Maria vid sin sida. Jag gillar inte att sova under religiösa symboler, det är obehagligt. Farmor kunde heller inte sova för att det var fullmåne. Varför hon inte gillade det förstod jag inte riktigt men jag tror inte det var p.g.a varulvskräck, eller liknande. Till frukost fick jag äppelte med apelsinjuise i, giffel med socker på och som pålägg, marmelad. Sött och sliskligt. Heller inte speciellt mättande, tur att jag hade hamstrat äpplen. Jag reste vidare, själv, mot Graz. Träffade Birgit och hennes lilla son Tino, eller något i den stilen. Vi åkte linbana upp och drack kaffe på berget. Det kändes som jag klampade på väldigt i hennes vardag. Men men, Tino gillade besök och visade mig alla sina filmer och böcker och pussel. Marcus, Peters morbror visade mig runt resten av dagen i Graz och följde mig som en svans i butikerna jag ville handla i. Dagen efter fördrev jag tid i ett stort köpcentrum och for sedan hem, utan komplikationer för att äntligen få träffa Mattias.

Så avbrottet kan inte hjälpas. Jag mår bra i hela mig, trots att det svider i mina röda ögon för att Mattias var tvungen att åka hem igen. Det gick så fort. Nu känns det så ensamt igen. Jag skulle vilja ha en liten ullig, bullig och väldigt gullig kanin att gosas med. Så kanske det inte känns lika ensamt. Men det var underbart och änu mera underbart att träffas. Det var så länge sen. Vi badade och solade massor, såg fyverkerier och åt på fin restaurange. Åh, jag vill ha mera. Men snart kommer jag hem.

Gargamel.