Förgäves.

Jag har redan glömt.
Det vet jag för jag tänker aldrig på det.
Förutom nu, för att verkligen uppmärksamma det.
Sticka en kniv i ryggen. Så känns det.
Jag vet. Jag har flera knivhugg i min rygg, av dig!

Idag har jag vikt ungefär 30 servetter till vackra skepp. Sen har jag inte gjort något mer av större intresse, ätit "Leberkäse" som varken innehåller leber eller käse, alltså ost eller lever. Det är typ korv, av något slag. Min bit var ungefär 2 centimeter tjock, det var inte speciellt gott. Men god sallad. Här har de ringklockor utanför varje rum. Jag vet inte varför, kanske för att slippa knacka. Skumt, jag vet inte hur de låter, jag har inte vågat prova trycka på någon än. Men jag planerar att göra det. Jag känner mig stressad att komma hem snart, så att ingenting försvinner. Förgäves. Det är inte så förbannat långt kvar tills det har gått en månad. Det har gått en evighet för mig, det räcker för mig nu. Jag vet hur det är här, tack det är bra. Jag vill åka hem. En månad är länge när man är i ett främmande land hos främmande människor. Men jag sviker om jag åker hem. Men vem bryr sig, man ska inte göra något man inte vill. Så är det bra med det.


Jag älskar.
Jag saknar.
Jag längtar så att jag nästan går sönder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback