Igår var det barnkalas. Det var jag och 20 tysktalande barn. Det var fint väder, 20 påsar chips och en hoppborg. Som jag provad en gång, men gick genast ut eftersom den läckte luft från golvet och jag hade kjol på mig. Barn pratar slarvigt, fort och med extremt mycket dialekt, jag förstod inte ens vad de sa när de ville ha vatten. Det är ganska ansträngande att ha ansvar för 20 barn som har vattenkrig och skriker när de inte förstår vad jag säger, och jag inte förstår vad de säger. Men otroligt nog bra, Silvia kom över ett tag och hjälpte mig att skära upp tårta till alla och sjunga födelsedagssången. Jag misstänkte att det var alkohol i tårtan, den smakade punch. Äcklig. Peter fick massor av presenter, och ännu mera Kinderegg prylar. Och flera hundra fotbollskort. Nu har han hela svenska laget fullt. På tal om annat har jag bevis på att jag befinner mig på landet. Flugorna är som myggor här. Hur många som helst. Dom kan bitas också. Idag har jag cyklat massor, sammanlagt ungefär en timme. Det är bra, jag satsar på att bli trimad som min duktiga kusin. Det var trykande hett och mitt på en väg utan skugga hoppar självklart kedjan av. Jag fick ställa mig och mecka. I den stunden önskade jag att mattias var med mig, jag blev helt oljig om händerna, gråtfärdig och svettig. Men jag lyckades, och då kände jag mig väldigt stolt, tur det, mitt ute på landet, de ända levande varelserna inom synhåll var de illaluktande korna. De kunde jag inte be om hjälp av. Sedan fick jag frenetiskt skrubba mina händer byta kläder och äta pannkakssoppa. Vad är det? Hur kan man komma på något vidrigare? Usch. Prova inte på det. Bland annat har jag bättrat på min solbränna, läst ut ännu en bok och lärt mig ta beställning. Som tur var, var det bara två rätter att välja mellan. Men det var tillräckligt eftersom alla gäster som jag tar beställning av skakrongla till det, fråga vad rätten innehåller, ha med eller utan kött osv. Men jag klarade det mer eller mindre galant.

Godnatt.