Igår var jag och hälsade på Silvia, min enda vän här nere än så länge. Det var mycket trevligt. Hon visade mig runt i sitt enorma hus, och berättade att hennes man har gjort alla möbler. Hela köket, allt. Varje byrå, varje bokhylla, hennes tomatlådor och kaninburen. Jaha. Dom ska äta upp sina kaniner. Jag kan inte fatta det, hon sa det inte rätt ut till mig. Jag tror inte hon gillar det själv, att slakta sina kaniner. Men det var skumt, dom hade inga namn, och hon var inte intresserad att veta om det var pojkar eller flickor. Man kan inta äta kaniner. Hemskt. Sen bjöd hon mig på lite fika. Alltid blanda ut allting med ramlösa, jag fick apelsinjuise med ramlösa. Blaskigt. Ett plommon, tre körsbär, två nektarier och en kaka fick jag också. Sen var jag mätt. Mina jeans är helt kladdiga av solkräm för Silvia kom och hämtade mig när jag låg och solade, så jag var tvungen att sätta på mig dom på en gång. Jaja. Jag tvättar ju inte själv. Deras tvättmedel här luktar illa.

Sen kom Andréa och knackade på, Silvias dotter. Det känns lite dumt, för hon hälsade bara på för att Silvia vill det. Förmodligen. Men det var i alla fall väldigt trevligt att spatsera med henne, någon som är lika gammal som mig, som inte bara är intresserad av hästar. Hon fyller år snart och ska bjuda mig på sitt kalas. Vi gick runt en pytteliten sjö, vid Hotell Neunbrunnen, Waldsee. Massa grodyngel, och jättestora fiskar, man såg alla fiskar, så liten är sjön. Sen åt jag mackaroner och två köttbitar. Med brunsås. Äckligt. Jag åt inte köttet. Inte pomfritt i alla fall. Det har jag ätit varje dag hitills. På fredag är det tydligen fest här på hotellet, då ska jag och Peter komma och sen sova hos mig. Sen på lördagen har han födelsedagskalas. Kanske man ska baka en tårta eller något.