En olycka har inträffat. En jävligt pinsam olycka. Jag har spillt vin över en gäst i restaurangen. Tack gode gud att det var vitt vin. Det var hemskt, jag ville gräva ner mig. Jag sa förlåt tusen gånger och dom sa två tusen gånger att det var helt okej. Dom var jättesnälla. Imorse gömde jag mig för att undvika att träffa dom vid frukosten, men dom hittade mig och vinkade glatt. Jag antar att det är sådant man måste lära sig att skratta åt om man jobbar i restaurange. Alla mina kollegor ville vara snälla och berättade saker som de råkat ut för som minst sagt var mycket värre. Hur kan man vilja fortsätta jobba som servitris fattar inte jag. Idag hittade jag yttligare ett tjugotal döda flugor på golvet som måste dammsugas upp. Jag undrar om de är självdöda av värmeslag eller för hög ålder, men troligtvis är de mördade. De ser nämligen lite tillmosade ut. Jag vet inte hur gamla flugor blir. Jag har köpt dyra flipfloppare idag. Röda, med frukter på. Igår var jag och Sandra tvugna att hålla en fullgubbe sällskap i baren som ville dricka en öl, trots att han redan var full. Han var inte extrem fullgubbe, han var 44 år och sotare. Bara med alkoholproblem. Tack vare det har han förlorat 6 fruar. Inga barn och älskar Sverige. Han skrattade hela tiden åt mig, för att jag råkade säga att jag ville ha en dammsugare istället för ett sugrör till mitt läskglas. De orden är lätta att blanda ihop, för mig. Deras dammsugare i restaurangen är den sämsta jag någonsin träffat på, den har sin "motor" och allt på själva dammsugarskaftet och den lostnar från handtaget rätt ner på tårna, hela tiden! Hur fan kan man ha en så kass dammsugare. Den är kaputt! Jag åt en glass på Mc Donalds idag, med chokladmuffins i botten, vanlijglass ovanpå med choklad och jordgubbssås. Ingen höjdare. Nej, jag saknar för mycket.

Jag vill bara poängtera till alla som tror att jag kommer lära mig prata tyska när jag är här nere. Det kan ni glömma. Jag hatar tyska, om möjligt, ännu mera nu än jag gjorde i skolan, jag kommer aldrig lära mig prata tyska hur länge jag än är här nere. Tyvärr, men så är det. När jag köpte mina röda flippfloppare var det en svensk som jobbade, som trodde jag var värsta modemänniskan som handlande converseflippflopp, hon försökte lura på mig ett par sandaler i plats och lite läder för 90 Euro. Från fornanina, de känner jag väl till. Ja, men jag äger inte ett plagg från dem. Skitsamma. Roligt att prata svenska. Om jag blir arg här nere så säger jag bara någonting på svenska så känns det bättre, det är ingen som förstår så alla tittar nyfiket på mig. Nu ska jag äta en riskaka.