Min första partykväll har passerat. Det börjar arta sig här. Jag och Sandra skulle ut och ta en "cocktail" säger man här. Jag började med en "Pussy Foot" på B17, inte speciellt god. Lite för sur. Sandra ringde kocken Peter men han hade Kopfsmärtzen. Vi gick vidare till "Craisy Daisy" ägd av en svensk. Men inga svenskar där vad jag hörde. Där åt vi varsin Banana Splitt. Trevligt ställe. Efter någon timme eller så ville Sandra visa mig deras lilla hak i byn. Som vårat fabben tänkte jag. Det stället var typ lite större än en toalett, inredning från medeltiden och bilder på Conan Babaren tjejer. Med skinn och fjädrar och muskler. Det var vi två, bartendern Alfons och efter våran andra drink kom en man som var proffs på att dansa tydligen, han var väldigt mån om att dansa med oss. Han tog til och med av sig skorna och la dom uppe på baren för att vi skulle dansa, han bad bartendern byta till all möjlig sorters musik bara för våran skull. Fast att vi sa klart och tydligt nej tack. Där drack jag en cola och en malibu med apelsinjuice, för att det var Sandras favorit. Den var inte specielt god, den smakade som den hade skurit sig. Men Sandra verkar gilla såndant för på B17 drack hon en med ananas, citrusfrukter och grädde. Jag upprepar; grädde. Snuskigt. När vi väl var på hemfärd och jag längtade efter en säng som jag aldrig gjort förut går bilhelvetet sönder. Den mullrade och luktade illa. Vi stannade vid mjökfabriken, för övrigt den enda fabrik som finns här. Vi gick genom kolsvart mörker flera mil kändes det som, till hennes pojkvän, men han måste ha tagit alldeles för många sömntabletter för vi såg att han låg och sov i sin säng, men hur högt vi än knackade på fönstret och hur många gånger vi ringde på ringklockan vaknade han inte. Typiskt, till slut fick i alla fall sandra tag på en vän som skjussade hem mig så jag äntligen fick sova. Tack och lov.

Ja, och nu har jag i alla fall ätit på Mc Donalds och lyssnat på två människor som pratade om Sverige. Den ena skröt om att han varit i Sverige och kunde prata svenska jättebra. Jag ville säga, hoho, jag är faktiskt svensk. Men det gjorde jag inte. Jag satt där för mig själv, och luktade på blommorna. Idag är jag ledig fram till klockan fem. Jag ska sitta och titta på regnet och läsa min "lite annorlunda" bok om den psykiskt störde Ernst som är våldtäcksman, samlar på skelett och biter av folks bröstvårtor. Jag cyklade förbi en begravning häromdagen och männen bar gröna Robin Hood mössor med fjädrar i. Jag tyckte det var värt att nämna.