Fy fasiken. Vilken jävla stil. Usch. Men ändå måste jag tänka efter, om det är något att bli arg över. Är det det? Nej, kanske inte. Kanske inte, att man hamnar utanför. Av en naturlig anledning. Anledningen spelar ingen roll. Om man är riktiga vänner. Utanför eller innanför spelar heller ingen roll. Jag vet inte om det är något att bli ledsen för. Och i sånna fall, om jag blir ledsen av det, även fast det inte är något att bli arg över. Ska jag inte få vara ledsen, eller ska jag få vara arg. Ska jag vara glad för andras skull hela tiden, även om det är jobbigt för mig.  Jag förstår mig inte på er bara. Inte alls. Vi lever i olika världar. Det har vi alltid gjort. Det kommer vi alltid att göra. Ibland går det, ibland inte.

Tack för skorna, de gillar jag skarpt. De ska jag slita med hälsan. Jag minns inte ens om ni fick mina presenter. Vem bryr sig.

Jag är glad. Jätteglad. Jag vill bara säga det. Du gör mig glad. Man måste få klaga ibland. När saker är jobbiga. Nu känns det hemskt bra.

Tack och hej.