Det var värre än jag trodde. Det är otäckt och hemskt och sorgligt. Jag blir så arg på livet ibland. Man kan inte göra någonting åt det, alls. Man kan bara åka med. I båten, och hålla sig fast bäst man kan. Men jag som står, varken innanför eller utanför dörren. Jag vet inte. Någonting. Så jag finns där bara, och hjälper till att bära det som är tungt. När det behövs. Det var skönt att få veta, vara ledsen och prata om det. Bakom hörnet står döden på lur. Jag vill skrika Stick och Brinn åt den. Men den lyssnar inte på människor. Ikväll ska jag ha roligt i alla fall. Inte tänka på någonting alls. Bara vara i härligt sällskap och äta god mat, spela Kubb, dricka vin och skratta. Dansa hela natten och sova bort alla stenar. Men ta det varsamt just ikväll. Snälla du. 

Adjö.